Idag är årsdagen, då min pappa fick inte lov att leva mer,
det har nu gått 4 år. Jag är fortfarande lika bitter.
Min saknad är fortfarande lika, ibland större.

Men jag har accepterat kanske 70 % att pappa är nånstans och har det gött med kvinnor som vimlas runt om honom.
de övriga 30% Vill jag bara att pappa fortfarande var i livet.
Så jag kunde få ringa, och återrse hans mysiga skratt/axlarnaryck när han är generet.

Ja, jag erkänner att jag gråter ibland, det gör ont att det behövdes hända på detta sättet.
Jag förstår bara inte att vi inte var värdiga att behålla våra pappa.
Jag förstår bara inte att någon bestämde över hans död.

När det var 4 år sedan.

"Jag satte på datorskärm, hojtade på min familj, jag var sprudlande glad, och deras msn besked var som mumlande och stilla. nästan som de inte visste hur de skulle säga.
"Pappa har somnat in", tårar kom som flod, jag skrek och storgrät.
Fixade en biljett omedelbart, bara jag och Debora åkte till Sverige, jag besökte min söta väninna, Felicia,
vi diskuterade om hur man behandlar liket, det var då jag börjar acceptera, att han har fått vila nu, så nästa morgon, åkte vi till örebro, jag kände som någon var med mig, det satt alltid en mittenmot mot mig som log. jag tittade upp, där var tomt. jag tänkte att det kanske är min pappa. Jag var lite knäpp och smsade till pappa mobil. "Jesus befaller dig att vakna", sådana sms, då jag hade läst böcker om mirkalet, kunde de kan jag tänkte jag.
Det fungerade inte.
Kom fram till min mamma, hon sa i bilen, "hur känns det?" Jag svarade: Pappa har bara somnat in.
Mamma sa de avskydda mening: "Johanna, pappa somnade inte, han blev m ö r d a d. "
Jag blev chockad, känslor kom fram i mig, allt mixat, chock, ledsen och vreden, Jag blev vansinnigt arg.
Jag sa till mamma: "Han som tog hans liv förtjänar inte ens behålla sitt eget liv!"
Jag ville bara komma till mördaren och strypa honom.
JAg smsade runt till vänner, kände mig så ensam och jag bläddrade i bibeln i hopp att få trygg eller svar nåtting.
Så jag precis fick läsa en vers "Ta inte lagen i egen händer. Gud ska göra det rättvisa." (ironiskt nog sedan har jag inte kunnat hitta den versen igen.)
Jag läste och tänkte. OK, så säger vi det.

Min familj kunde inte vänta på mig, de hade redan träffats och pratat om roliga och tråkiga minnen om min pappa,
Jag blev lite besviken att jag inte var med. vem ska jag prata nu med då?
Det kom i nyheterna.
Jag hade en dotter att ta hand om, men jag orkade inte passa henne, jag var så ledsen och chockad.
Men gjorde vad jag hade förmånat, det lyckades mig ändå att passa debora. trots allt.
Jag åkte hem natten till julafton, ville inte vara kvar i örebro över jul utan Elijah.
de första dagarna var min kropp som en kropp utan skelett.
som spaghetti. jag ville bara ligga och sova bort allt,
men jag kunde inte igonera min barn, så jag fick kämpa dubbelt. att stå på mig, att passa barnen.
Julafton, sov jag, orkade inte, forsta jul utan pappa. minnen kom som revyn.
kanske den tråkigast jul jag har upplevt.
Alla hade det trevligt, jag därmot var så nere, stilla....

Nu har det gått 4 år, jag försöker glömma de tragedi. men kan inte, min hjärna, hjärta vill inte släppa det.
inte än.
Till begravning grät jag inte, därimot fnissade jag lite när jag satt där, och såg på kistan. jag tänkte
"Hur får min pappa plats i den där lilla kista, pressar de in hans mage?" så fnissade jag lite.
Men (nej nej här är begravning. får inte skratta.) Jag ville inte gråta fram inför dom andra släkt.
jag såg min farmor stå där och grät. då storgrät jag.
Men, där var en mamma som förlorade sin stora stökiga mystrollet..

Jag brukar trösta mig ibland med att han har det nog bra på annan sida med kvinnor, det gillar han nog.
han har iallafall blivit en fjäril, ut i det frihet.
men saknaden är stor.

//vad hände med mördaren vill jag tala om att han dog av överdos kort tid efter, jag tackade Gud.//
Aldrig förr har jag varit så lycklig över någons dödfall.."

Men min julminnen med min pappa var:
Han hotade mig alltid med jultomte, "Ok, du är inte snäll flicka, så jag måste ringa jultomte och tala om så du får inte julklappar" och tog upp telefon, han ringde till jultomte, jag blev så skrämd att jag tryckte på R många gånger ihopp om att avbryta samtalen.

Jag minns också att jag gick till telefon och bläddrade, letade efter jultomte telefon, så jag kunde ringa dit och berätta om önskelista. (jag döv = kan inte ringa) men, ville ringa. Så sa pappa; nej det går inte. bara pappa och mamma vet nummer.

han bodde i behandlingshemmet, så han köpte ninentodo 64. till mig och olle, vi spelade Mario hela tiden medan han bara sover på soffan...