Hey..

Som ni har säkert även märkt att det inte är lätt att uppdatera sin blogg under sommaren.
Finns ju mycket annat att göra..

Det har tydligen hänt båda roliga och tråkiga saker.. Inget tråkigheter för min krets,
fast jag har även mitt depression att kämpa med.. Det är INTE lätt det..
I cry every day for everything and for nothing.

Det var tydligen tuffare att än vad jag trodde att jag skulle ha. Men nåda jag ska bara fortsätta att gå genom tills jag lyckas och är stolt den dag. Det ska jag se fram emot, och det är INTE enkelt..

Men vad som fick mig att vilja uppdatera mitt inlägg är att jag är upprörd, ja upprörd!
jag satt och läste om tråkig nyhet som pågick/pågår i Sverige, och en som fick för sig att skriva blogg som
jag tycker det var otroligt hemskt stil.

- Hon skrev att självmord är egotisk.
Folk som begår självmord är egotisk. -

Otroligt vad jag blev upprörd.
Hon har tydligen aldrig mått så dålig helt ned i botten, bara sådana folk som skriver det här har ingen förstånd på detta.
De som pågår självmord är INTE egotisk enligt mig,
De som säger "Snälla leva för min skull" är egotisk..

Hur jag menar med detta egentligen undrar ni nu säkert,
Det är så att folk som mår dåligt av depression eller har upplevt något så tragiskt att de inte kan bära genom det.
att de inte kan mer kämpa genom det. att de har uppanvänt all sin styrka, och även aldirg har kunnat sväljat sin stolthet och be om hjälp.

Jag lovar er, Det är inte enkelt att säga "Jag mår så dålig jag ger fanimej snart upp".
Säger man det får man alltid höra; "Jo jo du kan! Kämpa på! Leva för min skull!"

Ska man alltså leva och må så väldigt dåligt bara för att "de andra" vill det?
Ska man fortsätta leva med ingenting har bara för att de andra vill ha "mig" i behåll?
Om man lyckas att fortsätta leva så är "de andra" egotiska!
De andra är belåten och glada mens den benägen mår så dålig.
Förklara mig vilka som är ego då?

Jag säger alltså inte att det betyder att alla som begick eller begår, mår dåligt, de kanske är drabbad. det kan var många olika grunder. man kan inte alltid veta.. Så är det bara.
Några har styrka att gå genom jävla svårheter. några har inte.

Jag vet vad jag pratar om. Jag har varit nära att genomfört det. men det var alltid något som håller mig uppe.
alltid något.. Men vem som vet jag kanske inte lyckas en vacker dag att finna en grund att hålla mig uppe.
DÅ vill jag fanimej inte höra någon säga. "josannah är så otrolig ego." Jag kommer att vända mig i graven om ni nånsin har modet att skriva det!

man mår så dålig att man tror faktiskt på att man gör sin krets/folket en tjänst om man försvinner. så hur kan man vara ego när man har i sin tro att man tar hänsyn till de övriga? Förklara mig det!

Att man inte be om hjälp är det för att man skäms, man försöker leva upp till perfekt nivå.
Att man ska leva upp till andras förväntningar. Att man felar är oförlåtligt.
Att man inte lyckas ändå att gå genom tror man att de tittar ned på en och tänker "Vad sa jag om dig så?"

Jag vill inte ens läsa kommenterar "Jag visste inte att du har så här."
JAg vill att ni ska försöka förstå poängen,
Det är inte heller enkelt att skriva avskedsbrevet. tänk om man misslyckas och de läser brevet mens man lägger
på sjukhuset så får man all den empati som man inte alls önskar? Förklara mig hur.

Jag är helt enkelt upprörd.
Någon har begått självmord och ni har lyckat att håna den avlidne genom att säga h*n var så ego som begick det.
Kiss my ass.

Viola.