Mysiga ungar är hos mig i helg.
Så jag hämtade Elijah i hans skola först,
så promenade vi till Deboras dagis, då började Elijah komma med en del gåtafrågor.

"varför vill äpple inte gå över väg?"
"varför är fiskar rädda för att komma över väg?"

kluriga pojke,
så i bussen med Debora, började hon berätta historia, helt kopierat kommer här.

"Det var 3 man, en tysk, en svensk, en dansk, hehe det är rolig på slutet..
så var det en tysk som gick in i hus, hör han en röst "Vill du se min gröna ögon?"
Så tysk blev rädd och sprang ut. Nu var det svensk.. "
(jag avbryter: nej nej dansk!)
"Nej inte dansk, det ska vara svensk. dansk sist.
så var det en svensk i hus, hör svensk "Vill du se min gröna ögon?" Så svensk blev rädd och sprang ut.
Nu var det dansk som gick in. hahaha det roliga kommer nu.. fniss fniss fniss.. så.. hör dansk "vill du se min gröna ögon?" hehehe så svarar dansk "Vill du se min gröna kalsong?" HAHAHAHHAHAA det var roligt, va??"

Trött som attan nu när jag och Mic har varit på impulsiv biobesök på AVATAR 3D när det var ju sista chans för oss, enda tidspunkt vi kan är IDAG så vi drog dit, biljetten kostade oss 265 kr, men äsch vi bokar ändå, så kom pojkvännens mamma över och passade Storm, och vi fick biopresentkort, så vi fick betala 105 kr bara, pga 3D+ helkvällfilm. härligt, övriga överskutt gick till godis, (popcorn, läsk också gratis pga presentkort.) shit vad bra det var!

Kollade på film, snåårk!! Jag somnade!! Bah så trååkigt, 3D effekt, wow och än sen, blir det ju tjatigt. seriöst varför 5 stjärnorna??  (lite hjärnarbete; det var sagt med ironi.)

^^ har bara lust å busa lite, men seriöst, härlig film.
*********************************************
SÅ nu har jag lust å gnälla lite på riktigt nu.

Ni alla Aphjärnorna, hur ORKAR ni egentligen?
Familjen annorlunda tv4 varje måndag 20.00 visas 3 familjer med många barn, vilken härlig serie, jag gillar den.
Barnen är underbara, jo större familj ju mysigare.

Men att sen måste man läsa kommenterar, om att man inte alls kan bo trångt med så många ungarna.
seriöst, hur tänker ni? bara för att NI är uppvuxen med eget rum = rätt att varje barn måste bo eget rum, privatliv rättigheter. Många är hemskt, det förstör barn, barn blir knarkare och bor på gata när de blir större för de fick ALDRIG bo eeget rum? eller va? Ni som inte ens har provat nåtting, ska ge fan i er att öppna er käften.
 Ni vet ju INTE vad ni pratar om. Vi har 3a, 6 ungar, och 5 delar i en sovrum, och yngsta+ vi delar på en rum,
Seriöst, det är fara signaler!!!
Barn risk få fobi för trånga utrymme! Psyka tär!
Eller? o.O
// Sant, och gäster som har kommit hit, ser hur praktiskt och stort utrymme vi har gjort för barnens skull. ni skulle se varje en min! varje hade förvånande minen.//

barn som är uppvuxen i trånga hem, men de har härliga minnen att ta med hemifrån.
mysigt att vara många, barn skiter i miljö, så länge de är glada och pigga.

Jag själv bodde i stöökigt hem, min "lekkamrater" kom på besök och de bette sig som snobbar, de gick på tårna(!!)
Jag gillade stökgit hem, trosor kunde gärna ligga under säng i veckor. jag var en barnrumpa alltså.
men jag trivdes och mådde bra.. jag satt inte och grät "varför stökar jag här i sovrum för?" grååt!
Gråter ungarna också för att de bor så tråångt eller lekar de för fullt och bråkar, glad pigg, sjuka osv, som normala gör?

Tänk er noga om, ni som gnäller borde ta och testa själv! sluta bete er som snobbröv och väx upp.

Igår satt jag i tåget mot Århus, och jag njöt av att titta på utsikt genom fönster,
Danmark har så vackert landskapet, lugn och mycket mark, lite skog.
Då slog det mig att det är NU jag påbörjar min process  "återfödelse i livet."

Inget sånt med religion att göra, men det är NU jag jobbar och får ordentligt hjälp till 
att bearbeta depression och att lösa mitt problemerna, 
så jag återföds den dag jag äntligen blir klar, att jag blir som ny människa 
med mer livsglädje, och evt mer öppet.

Jag har alltid oroat mig för att BEHÖVA komma till en psykolog,
att jag var ett psykofall, alltid varje gång jag möter upp till läkare så avstod jag.
Jag har alltid sagt "snart ska jag möta en psykolog" men blev aldrig av, jag gav alltid upp.
i rädsla att min personlighet skulle förändras, eller att få ett bekräftelse på att jag är en
mentalsjuk, eller sinnesjuk, eller psykofall.
Men så var det ju inte. det var som att prata med en mycket klok vän. drack kaffe och prata ut.
Dit ska jag igen, med glädje, ska bli spännande att få nytt livsglädje.
Så jag kan utstråla igen, och av självaste grund: Jag är lycklig i mig själv, i min sinne.
och inte bara lycklig för att jag har nära. men för att jag finns. Det ser jag faktiskt fram emot till.

=)

Ps. jag är inte rädd att berätta, det är tabulagt ämne att erkänna, men det hjälper andra som inte vågar ta steget.

***********
Glöm inte att fråga på om Danmark

Jag har nu funderat ett tag, om jag kunde skriva ett inlägg om danmark, systemet och hur livet här är.
Om det är u-land eller i-land, redbull drink förbjudet = sant?? eller var precist i danmark jag bor osv..

Så tyckte jag att det var bra ide att ni kunde ställa er funderingar/frågor som rör Danmark.
Det finns ingen dumma frågorna, bara dumma svar ;-)

Jag har varit skeptisk mot den rätt tills jag tog mig sammen och provade den rätt.
gudomligt gott.

2 burkar tunfisk i vatten, (slänga vatten)
2 burk krossad tomater
1 fett vitlök (eftersom jag älskar vitlök så tog jag flera)
1 gullök.
1 späj olja.
en handfull färsk basilikum

Hacka vitlök och lök, och steka dom tills de blir genomsiktiga, i kastrull.
häll i tomater, koka, och så häll i tonfiskar.
rör om, och inte för hårt att det hela blir splittrad. det får gärna vara klumpar fisk.
Servera med pasta.
Tips. koka vatten medan du gör tonfisk, så kan du låta tunfisk koka tills pasta blir färdigt samtidigt. <(^.^)>

gör kalorier inte något mycket, så häll i matlagningsgrädde, gillar du stark mat, sätt chili i.
Servera gärna med parmensa ost...

Hur gör du ditt tonfiskpasta?

Jag satt och pratade med en igår, han är så poet, och mycket ung.
jag berättade om min livshistoria, och jag sade även att jag är inte stark egentlig, som alla påstår.

Så lyssnade han och skrev sina tankar och sina åsikter.

"I min ögon är du en själens Mozart.
Du skall för andra skapa din egen symfoni.

Jag har svårt via att säga det i ord till dig.
Jag älskar din sammanträff.
Jag älskar din symfoni i din livs historia.
Det gör dig verkligen till något.

Så du är en livs symfoni."

Han frågade mig även;
- Du sa att du inte är stark efter allt du har upplevt
men tycker du att du är svag?

Det har jag faktiskt inte tänkt på..(!)
Jag är inte stark person, jag är inte svag person, jag är bara ett simpel människa,
som kämpar igenom livet, men det betyder ju att jag bär en viss styrka.
Jag kanske har väldig styrka som jag helt enkelt inte inser själv.

Ja, jag är helt hårt genom, båda indre och utsidan, men det inte på ond sätt som en bitch, utan att
jag låter inte komma in i mitt eget zon, det skall mycket till för att jag kan ge förtroende att kunna välkomna en in mitt egen zon, det sårbara.

men det är för mitt bästa, jag gör så för att jag inte tillåter folk böja mig. ger jeg den tillåtelse knäcker jag,
faller sönder på golvet som kan aldrig samlas upp igen.
Därför är jag den jag är.