[Lite påminnelse]
[Saknaden]
Att bo i Danmark har sitt pris, man saknar någon i Sverige, några gånger är det vänner,
andra gånger, familjen.
Just nu saknar jag min bröder, speciellt de Jocke och Olle,
Jag hoppas att de kommer på besök någon gång och helst inte om typ 10 år.
Jag har uppvuxit med Jocke, och så kom Olle när jag var 6 år.
Jag ville ha en döv och lillasyster, och blev besviken när mamma och pappa kom hem med en lillebror och
hörande(!!).
Att föräldrar inte lyssnade på mig. Surt..
HiHi, men blev fort glad för Olle. Jag och Jocke ville att han skulle heta Olle, när han skulle få namnet "Jacob".
Jag såg upp till min bror, så mycket att han tröttade på mig, jag klippte mig i samma frisyr som han när han klippte sig, följde honom överallt.. Jocke var alltid den mysiga storebror, det var alltid kul att vara med honom.
När vi besökte farmor och farfar, så hade de massor leksaker, orgisanerat och i ordning, så det var lätt att hitta fram leksaker vad vi ville leka med. Lego var populärt hos oss, vi byggde hus olika varje gång vi kom dit.
Vi hittade på att platta vit kvadrat legoform var en pizza, så vi kunde beställa pizza. Storebror var smart och upphittade på att fixa soffor, säng, osv. och vi byggde ända en gigantisk legohus med en lilla våninghus i huset.
Medan var våra lilla kusin, Malin sprang ned och upp för att ge oss godis som kämpade med lego.
Farmor hade en kista med full av klädnader, så vi klädde oss ut, Jocke tog en svart klänning, och det var trasig,
så han fixade med att rita en vit papper så det såg ut som präst, och den del som var trasig, den var sprucken i ena axel, så han lutade sin huvud mot sin axel för att få den på plats. en LUTANDE präst var han.
Jag blev imponerad och tyckte det var häftigt att Jocke som 14 ca klädde ut sig som en flicka, med smink och kläder, så gick han ut till sin kompisar. jag cyklade runt och kollade honom. Att han vågade!!
Vilket upprepade aldrig igen, lite tråkigt för jag förväntade att han skulle göra igen.
Han hade en punk hår när han var 9 år, och jag ville leka med hans hår och tvätta hans hår, i våra lilla trädgård på en sommar, och jocke var faktiskt rädd att jag skulle göra fel. Jag skulle inte klippa eller sånt. bara låtsas.
När Olle kom och växte, så beskyddade jag honom, och med såg att Jocke försökte lära Olle som var 2 år att säga fuck off, jag betedde mig som en lillemor som sa till olle, "Nej det är fel, får inte säga så. Peka-hand rätt sätt." Olle sa att han tror på Jocke och inte mig.
Olle var alltid den duktige, den bästa på teckenspråk, Jocke och Jag beskyddade honom,
i omkring den tragiska situation i familjen började då, så jag och Jocke var mycket beskyddande,
Jag passade Olle när han var liten, men när han var 5 år, så rymde jag hemifrån, för jag hatade skola,
så jag hade arbetat för att tjäna ihop pengar genom att sälja bingolotto, och så sa jag till Olle som var ensam hemma (!!!!) "Jag åker till Stockholm, och börjar skola där."
Jag älskade min lillebror så mycket, att jag ibland såg mig som mamma till honom.
Jag kunde offra allt för att han ska kunna komma undan.
Jag ville och med ta straff för honom, för han ska inte komma illa åt.
När tv visades hemska scener så sa jag att Olle är för liten att se sån.
men roliga ögonblickarna var våra teckenspråk lek.
"Du har lyx sex med din mamma!"
Han frågade mig för attt Jocke orkade inte fråga mig, om hur man tecknade "lördag."
JAg sa Freda...-fuckoff.
Olle: haha. rätt nu. hur?
Jag. Jo det är sant. lustigt. Fredag = fredag, så lördag, är dagen efter fredag så det tecknas så: fred..fuckoff.
Olle.. Nickar frågande..
Jag: det är sant! jag ljuger inte!
Olle: Okej då och sprang till Jocke.
Olle sprang mycket mellan mig och Jocke. Han spelade på jocke el-gutiar (?), och det var stereo påslagen, så hans mun mimade, och spelade på gitar, så kom våra Ali som var en hund, Schäfer, så han klappade på hunden, men stereo var påslagen, och det hela filmades, så det syntes tydligt att han fuskade. (FAIL) men total söt. bara 5 år gammal typ.
Så nu saknar jag er, Jocke och Olle så mycket. Kom och besök oss!!
[Att följa sin magkänsla]
Jag tror att det är så många därute är rädd för att följa sin magkänsla,
rädsla för förvandlingen.
Att följa sin magkänsla kan innebära förändring, det kan göra en lycklig, för det ger ofta
ett slags inre ro i magen.
Man ska aldrig stanna i något man inte trivs, jag menar nu, att man ska nu
inte sticka när man trivs inte hemma, men om man har arbetat med problemet och försöka
lösa på bästa sättet, men det har inte hjulpet så speciellt bra.
Så ska man inte försöka att tvinga sig själv att stanna och må dålig.
Man önskar ju inte att såra sin omkrets, men ska det ödelägga ens personlig bara för att man
bör tänka på jantelagen, att visa hänsyn till andra, och att undertrycka sin magkänsla?
Det tycker inte jag. Men som tyvärr så är det följande efter besluttet inte alltid så lätt.
Man måste genomgå extrem svår period för att lyckas att uppnå sin målet,
det vill kunna betyda förlust, av vad du håller av.
att följa sin magkänsla kan rent faktiskt förstöra dig psysket, men när man har tagit beslut så bör man
ha massor av styrka att stå kvar och håller sig uppe, och gå genom perioden.
för när du äntligen lyckas och är lycklig igen, då har du faktiskt lyckat att uppnå en stjärna i stjärnhimmel.
men det kan även betyda att det är så enkelt att följa sin magkänsla. allt blir så bra utan problemer. att det går som det ska, precis som flytande, att man bara följer med i strömmen.
Jag har besluttet min, och jag kan berätta att det är tyvärr ett väldig svår beslut.
Jag skriver "är" för det är fortfarande inte över.
Jag ser imot att vara bland en av stjärnhimmel.
Jag var i en äktenskap, då hade jag min tvivl, efter att ha kämpat så hårt, så pratade jag med en söta lilla kära väninna.
Hon sa "Jag vill inte vara skuld till något, men följ din magkänsla."
Jag fastnade för "följ din känsla."
Jag tänkte och funderade och vände mig i sängen, tänkte om igen.
"Tänk om?" "är jag hemsk?" "Vad gör jag?" "Hur ska jag lösa det här?"
"följ din känsla." var alltid svaret.
Jag såg på min dyrbara barn som jag högst älskade, om de kommer att bli lycklig och få bra uppväxt om man fortsatte. Svaret var tyvärr nej, de blir lyckligare om jag besluttade att följa min magkänsla.
Jag menar nu inte att de blev lycklig att jag flyttade, det var svårast för oss allihopa.
Gråt, Saknaden, Vred, Tvivl om jag gjorde nu det rätta.
Genom 2½ år sedan jag hörde "följ din känsla."
Har jag så kämpat och kämpat så mycket, bara för att uppnå lugnet i magen.
Idag efter 2 år besluttet, Kan man se att sonen har det mycket bättre nu, dotter man inte säga särskilt så mycket för hon var så pass ung. men hon har det svårt nu, saknaden efter mamma finns alltid där.
Jag har det inte alls så bra, jag har blivit drabbad så hårt, så jag är under behandling nu.
men besluttet har aldrig känt fel, det var det bästa på det grovet sättet, men bästa jag har gjort.
Jag strävar fortfarande att sikta mot stjärnor för då kan du vara en av dom en skönna dag.
Ibland önskar jag att det hade varit lättare.
När man var en stark tjej som ung, så är man inte det längre, troligt att det kan ödelägga en självaste stark person.
Men var nu inte rädd att följa din magkänsla. "Om andra tvekar, så följer du ändå ditt beslut!"
Du kommer att bli lycklig när du äntligen är där du ösnk
[14 oktober = 2]
Idag den 14 oktober, har jag och min mic varit tillsammans i 2 år.
Det har varit härliga, svåra, underbara, vansklig stunder.
Men här står jag och är fortfarande kär i min Mic.
Vi har skapat en så fin son tillsammans.
bilden togs i lördags.
2 sek senare;
[Uttrycka lite familjkärlek]
Varför det?
Olle säger: USCH!! När han såg min fiina Lisa i webcam, (spindel.)
Och Jocke säger att han tycker att ormar är vidriga djur,
att han håller med Olle. Helt ärligt.
Jag tror nästan att jag har systrar istället för bröder och att jag är brorsan,
Jag är förvirrade pga deras beteende.. =S Har jag bröder eller systrar?!
Spindlar, Råttor, Ormar, Vad fel med dom? De är ju fantastiska fina djur.
Råttor är väldiga söta, och är kvick, de kan lära sig som hundar faktiskt..
FEGISAR! SKÂMS ER! Ni sårar min fina familjmedlemmar! Ni borde älska er nyinkomna familjmedlemmar..
SKÄMS er återigen!
(familjkärlek till er, puss)
[Att inte lyda kan vara bra ibland]
Jag skojade med mina ungar och sa till dom
J: Elijah, Debora hör här, vill ni vara riktigt duktiga?
E & D: JA.
J: Så hör efter och ta ett stort svarta påse och kasta alla tvspel, datspel, så kastar vi allt.
E: Nej.
D: Då ska vi också kasta datorer.
J: ôh.... Ja det är vi visst tvungen, för om man kastar allt så kan man få godis.
Om Ni vill inte kasta så kan inte få godis.
Eli ser sur ut på mig.
Jag kan inte låta bli mer och skrattade, och sa
Spel och godis mycket viktigt för er va?
E: Ja! med betlåtet attityd.
Så nu ska vi gå till affär, Elijah kom precis till mig iklädd skor och jacka och sa "kom nu"
Det ösregnar ute nu, men vad gör det när man får med godis hem?
Barnens mage säger allt. haha.
NU klappade Elijah igen på min axel och Sa "Kom nu" med ett leende.
Så SES!
[Färg i lägenhet]
Jag har försökt att övertyga mig själv i några dagar, eller närmare talt sedan sista inlägg att jag INTE
ska uppdatera förrän 15 kommenterar, Jag var visst naiv som trodde att det skulle strömma in kommenterar.
"Visst så är det visst tydligt att folk tycker inte min blogg är så intresserad?" ^^
Jag Väntar med att svara på frågor när det har kommit in 15, 5 hitills..
Så kom ihåg att kommentera därinne under inlägg, vill inte hålla reda på stöket efter er.
Men jag ville egentligen skriva om mitt åsikt om lägenhets inredning,
jag vill börja med att säga smaken är som baken - delat.
men det stoppar mig inte att säga vad jag tycker, jag tänker inte ljuga
när jag besöker eller ser någons lägenhet, "ååh vad tjusigt det är!".
Men jag säger inte "fyfan du har skitdålig smak." Det sårar ju, det vet jag.
men att ha vitt färg på väggarna är något jag hatar.
Jag hatar också vita strumpor. vita tröja osv. Min bröllopklänning ska INTE vara vit, om jag gifter mig någonsin.
Jag kollade in i en blogg, som har besökt en kvinna som älskar vitt, och det är mycket tydligt,
Jag tycker att hennes prydander och inredning är så skön, men för mycket vitt.
att ha färgglada lägenhet verkar vara tabu för henne, det är ju hennes smak, men det är för VITT = hemsk.
Jag blir alltid ledsen eller deprieramde när jag går in i vitt lägenhet,
och vet ni vad? våra lägenhet är visst VIT också. fyfan.
Vitt vägg överallt.. Jag hatar det.
Jag vill gärna ha svart fondvägg, gärna med silver eller guld i sovrummet, eller svart i entre, med svart/vit eller sepia tavlorna.
men till saken. Jag kan inte låta bli att tänka om det är ett slags tvångtanke,
för jag har sett en programmet som en kvinna älskar rosa, och har rosa överallt i hennes hus, säng, väggar, möbler, gardiner, prydander, ja ALLT. hon och med ville färga sin vit hund till rosafärgad..
Och det var självklart ett tvångtanke, eller besatt, och att det är usunt,
För mig är det likgiltigt om det är besatthet eller så,
men jag vill bara ha ett svar på min undran, är det besatthet eller tvång om man har bara enfärgad överallt i lägenhet?
Eller är det bara ett "Att skilja ut sig", Jag menar att vem har bara en färg i hela hus, så man blir chockad
när man ser något så annorlunda.
Jag tycker hennes var vällyckat för det var i fin inredning, skön, men jag skulle hellre måla i färgar.
Detta inlägg är inte syftat att angripa någon personligt..
Jag angriper lägenhets inredning tabu.
Vitt överallt är fint.
Rosa överallt är tvång/besatt
Svart överallt = goth
Grön överallt = galet.
Guld överallt = Rikedom.
Varför är det mera acceptbart att ha vitt överallt medan andra färger är helt galet egentligen?
Jag applåder henne att våga stå för hennes smak och är mycket belåten över hennes "gå amok" med vitt.
Det bör finnas flera av.. Alltför många är rädda för färger och är därför mycket standard av sig, men
låt din personlig och smak kännas och SYNAS istället.
(Spam: kom ihåg att kommentera din svar på min fråga; inlägget)
