Bekännelse - manshatare!
Jag har nått att bekänna,
Jag har insett att jag är manshatare, fast ändå inte på detta sätt,
jag älskar min pojkar och min pojkvän, bröder, vänner.
Gillar att umgåsa med karlar, men ändå avskyr jag deras roll, som de flesta är uppfostrade till.
Låt mig börja med att säga det här; jag är faktiskt väldig stolt och beundrar min älskade bröder.
Dom 3 bröderna är underbara,
Min lillebror, Olle är kommende i 20:erne men jag kan aldrig se honom som riktig
vuxet, han är för alltid min liten bror, fast han är större än mig.
Min storebror, Jocke, är fantastisk, han har grymma gaddingar på sin kropp,
halvkropp full nästan,
men valda med omtanke och väldiga fina att jag nästan blir svart av avundsjuk.
Han kan kanske lätt bedömmas som en farlig typ, men indre i honom är väldig mysig,
och han är en riktig man som inte utöver våld eller så,
helt klart mycket bättre än våra egen pappa.
Jag blir faktiskt stolt för det motsätter totalt detta barndom vi har gått genom,
och kan lätt gå i deras fotspår.
Men min bröder blir helt annat, nästan som jättemysiga
och goa kramdjur med hjärna på rätta plats. Äldste bror känner jag tyvärr inte
så mycket som jag önskar, men han är faktisk härlig han med.
Stoltare syster kan jag inte bli..
Men eftersom jag har vuxit i dåliga omkrets, en jävla såkallat väninna,
har medverkat och är en av de många orsaken till mitt hat-källa.
Jag är faktisk spektisk att männen har känslor, jag kämpar faktiskt att tro på medmänniskor.
Blev utnyttjad så tidigt i mitt liv, och fortsatt i liv har jag mött så många som inte alls är bättre,
och med sett/upplevt något som ingen önskar att bevittna till.
När jag ser karlar så säger de mig ingenting, deras språk säger mig inget,
det är handlingarna som avslörar vem de är.
Jag tycker illa om karlar som skyller på testeration,
att det ligger till naturen att vara som en arg lejon, för det är "manlighet"
Det är faktiskt inte något man är född med, det är något man blir uppfostrad till.
tex, inte så många vill ge sin söner en docka med barnvagn, eller köksaker, osv.
Man ber dom att sluta å gråta för det är inte manlighet..
Man ska inte ge dom rosa färgad kläder för det är inte manlighet.
Risk risk risk risk om man låter dom att leka med "flicka leksaker" === BÖG varning.
Det påverkar dom till att jag avskyr deras mansrollen, deras arrogrant.
Jag orkar inte folk som försöker att vara denna felaktig uppfattning av en man att vara.
Jag föredrar karlar som vågar vara sig själv och använda röda jeans, och att våga gråta när det
gör ont som satan.
Jag har själv kämpat med att tro på att min egen pojkvän har faktiskt känslor,
för mitt tillit till alla män = förstörd.
Nu kan jag iallafall se att min egen har känslor, jag kämpar fortfarande att behålla mitt tro på manligheten,
men våga strunta i 50 talet obligartoisk uppfostran.
det är 2010-talet nu, och de flesta karlar lever som de vore i 1950. eller 1500.
Ja jag är en manshatare, med rätta.
Jag håller faktiskt med www.ladydahmer.blogg.se till fullo! <<<osynlig urllänk, men klicka<<<
Bättre att vara ung och sexig än en gammal tant?
Jag börjar bli fundersam nu när jag hör/läser flera ställena att man ska inte fråga om en kvinnas ålder,
seriöst tycker jag att ålderdom är fantastiskt, och det är vackert att vara gammal.
Man ska vara stolt att man är 50 eller 67 år gammal.
hur sjukt är det att man ska behöva ljuga sig mindst 10 år yngre?
ålderdom enligt mig betyder mycket livserfarenheterna och rik på sin livshistoria, även som världshistoria man minns när man var blot 8 år.
Nu är alla fler fler så fixerad vid att hålla sin ålder hemligt, för det är osexigt,
att man springer skrämd bort från en.
Se till tex våra(okej, danmark) drottning fyller hela 70 år, och hon är fantastisk fin idag, hon
har inte ens följt i strömmen att hålla sig ung med massor av behandling såsom botox eller nya
"förbättrad-av-botox-version."
Danska hollywoodfruarna är i tvserie nu i danmark, och en av dom har fullt i ansikte med botox,
håller sig ung med ungvuxet kläder, medan hennes kropp syns att hon är typ 60-70 år
Jag tycker att det är hemskt att man går så långt,
min farmor är visst ingen ameriansk, men hon är fantastisk vacker, och gammal,
full av livshistoria, kärlek.
Må själen alltid vara ung, men köttet utanpå följer tyvärr inte ditt eviga unga sinne, men var stolt över din ålder.
Det betyder att du är full av allt, medan unga 16 åringarna i sin tro hoppar i sexigaste och visar upp halva bombar man har för att karlar ska titta, och det är allt för en evig lycka.
Och sen hör man att äldra kvinnor vill gärna vända tid tillbaka, det är verkligen hjärtskärande!
Jag är 26 år, jag har dummat mig och varit väldig naiv, och lärt mig, jag är stolt och ser fram emot att bli gammal och farmor, eller mormor, för då har jag full av historia, jag vill ha rynkor och vara vacker samtidigt,
aldrig botox, aldrig ljuga för mitt ålder.
Jag skäms inte för mig själv.
[Bitterfisse har ordet]
Att presentera sig själv.
Alltför många skriver vad de gör eller har för egenskaper, men det är ju inte presentation.
När man ser en och blir nyfiket, så märker man att h*n presenterar sig vad hon är.
Jag är väldigt less på att folk känner ett beroende att skriva på sin presentation.
"Hej jag är stolt homosexuell, och är 23 år gammal, har en framgångsrikt jobb."
Detta får mig att reaktionera så här: "Jaha.. men VEM är du då?"
Jag skriver inte om jag är hetero eller bi eller homo, och varför det må tro?
Ja just det - det tillhör inte till presentation, det är vad man upptäcker senare när man utvecklar ett relation.
Jag har inget emot homosexuella, men trött på att alla bara MÅSTE ha det med i presentation när det inte tillhör vem du är.
Jag har själv testat lite som ung, var nyfiken på sexuell läggning., har haft en flickvän, och har varit kär, men
jag dras till karlar, det är något speciellt med dom som kvinnor inte har. Därför anser jag mig själv som heterosexuell. men jag känner inte beroende att beskriva mig som heterosexuell, Det får folk upptäcka.
Det finns många som tror att jag är bi eller så, för jag är rätt grabbig av mig, men jag har ju bara bröder att se upp till, trotsade redan klänningar när jag var babyrumpa.
ändå känner jag inte att det tillhör presentation.
Tex.
Här heter jag Josannah 26 år
och är stolt heterosexuell som har testat lite av vart.
Jag har inte jobb ännu.
Jag har 3 ungar. och 3 bonus alltså blir det 6 barn.
Bor i Danmark i 5½ år.
Nu ett lilla fråga till er: fick ni en bild av
1. vem jag är?
2. vad jag gör och har för livstil?
Jag tror nog att de flesta instämmer med att svaret blir nr 2
jag himlar ögon att folk ändå envisas det är en del av "Vem man är".
Jag STRUNTAR i vilket sexuell läggning du har.
jag är intresserad av VEM du är.
Om man kan inte gräva djupare än så,
så tror jag inte riktigt på att man känner sig själv
att veta tillräckligt vem man är.
Samma sak, med att man inte ens kommer ihåg någon namn istället beskriver man.
"Du vet, hon är ju Alexanders fru!
- aahh!
"Du vet, hon som skilde sig och nu plötsligt väntar hon tvillingar med en man hon låg med över natt."
-Ahh!
"Du vet hon som har 4 ungar och är nu stolt homosexuell, kom ut för typ somras."
-Ahh!
Hur vill du bli ihågkommen? Beskrivning eller VEM du är, dvs namnet?
Vad är viktigare att skriva med sexuellläggning eller kan man utesluta det och låta nya bekanta veta lite senare om h*n inte redan upptäckt det?
Brukar ni hälsa händer "Hej jag heter Anna och är homosexuell." i IRL?
Om inte så varför helvete gör ni det i blogg? Header eller meny?
Jag förstår inte att det är så viktigt när det inte ens viktigt att veta.
för att varna homofobiska folk att råka bli intresserad av en homosexuell blogg?
Varna för homo baciller smitta kan riska?
Förklara gärna för mig som inte kan förstå logisk med detta?
[Att följa sin magkänsla]
Jag tror att det är så många därute är rädd för att följa sin magkänsla,
rädsla för förvandlingen.
Att följa sin magkänsla kan innebära förändring, det kan göra en lycklig, för det ger ofta
ett slags inre ro i magen.
Man ska aldrig stanna i något man inte trivs, jag menar nu, att man ska nu
inte sticka när man trivs inte hemma, men om man har arbetat med problemet och försöka
lösa på bästa sättet, men det har inte hjulpet så speciellt bra.
Så ska man inte försöka att tvinga sig själv att stanna och må dålig.
Man önskar ju inte att såra sin omkrets, men ska det ödelägga ens personlig bara för att man
bör tänka på jantelagen, att visa hänsyn till andra, och att undertrycka sin magkänsla?
Det tycker inte jag. Men som tyvärr så är det följande efter besluttet inte alltid så lätt.
Man måste genomgå extrem svår period för att lyckas att uppnå sin målet,
det vill kunna betyda förlust, av vad du håller av.
att följa sin magkänsla kan rent faktiskt förstöra dig psysket, men när man har tagit beslut så bör man
ha massor av styrka att stå kvar och håller sig uppe, och gå genom perioden.
för när du äntligen lyckas och är lycklig igen, då har du faktiskt lyckat att uppnå en stjärna i stjärnhimmel.
men det kan även betyda att det är så enkelt att följa sin magkänsla. allt blir så bra utan problemer. att det går som det ska, precis som flytande, att man bara följer med i strömmen.
Jag har besluttet min, och jag kan berätta att det är tyvärr ett väldig svår beslut.
Jag skriver "är" för det är fortfarande inte över.
Jag ser imot att vara bland en av stjärnhimmel.
Jag var i en äktenskap, då hade jag min tvivl, efter att ha kämpat så hårt, så pratade jag med en söta lilla kära väninna.
Hon sa "Jag vill inte vara skuld till något, men följ din magkänsla."
Jag fastnade för "följ din känsla."
Jag tänkte och funderade och vände mig i sängen, tänkte om igen.
"Tänk om?" "är jag hemsk?" "Vad gör jag?" "Hur ska jag lösa det här?"
"följ din känsla." var alltid svaret.
Jag såg på min dyrbara barn som jag högst älskade, om de kommer att bli lycklig och få bra uppväxt om man fortsatte. Svaret var tyvärr nej, de blir lyckligare om jag besluttade att följa min magkänsla.
Jag menar nu inte att de blev lycklig att jag flyttade, det var svårast för oss allihopa.
Gråt, Saknaden, Vred, Tvivl om jag gjorde nu det rätta.
Genom 2½ år sedan jag hörde "följ din känsla."
Har jag så kämpat och kämpat så mycket, bara för att uppnå lugnet i magen.
Idag efter 2 år besluttet, Kan man se att sonen har det mycket bättre nu, dotter man inte säga särskilt så mycket för hon var så pass ung. men hon har det svårt nu, saknaden efter mamma finns alltid där.
Jag har det inte alls så bra, jag har blivit drabbad så hårt, så jag är under behandling nu.
men besluttet har aldrig känt fel, det var det bästa på det grovet sättet, men bästa jag har gjort.
Jag strävar fortfarande att sikta mot stjärnor för då kan du vara en av dom en skönna dag.
Ibland önskar jag att det hade varit lättare.
När man var en stark tjej som ung, så är man inte det längre, troligt att det kan ödelägga en självaste stark person.
Men var nu inte rädd att följa din magkänsla. "Om andra tvekar, så följer du ändå ditt beslut!"
Du kommer att bli lycklig när du äntligen är där du ösnk
[Varning -upprörd inlägg]
Som ni har säkert även märkt att det inte är lätt att uppdatera sin blogg under sommaren.
Finns ju mycket annat att göra..
Det har tydligen hänt båda roliga och tråkiga saker.. Inget tråkigheter för min krets,
fast jag har även mitt depression att kämpa med.. Det är INTE lätt det..
I cry every day for everything and for nothing.
Det var tydligen tuffare att än vad jag trodde att jag skulle ha. Men nåda jag ska bara fortsätta att gå genom tills jag lyckas och är stolt den dag. Det ska jag se fram emot, och det är INTE enkelt..
Men vad som fick mig att vilja uppdatera mitt inlägg är att jag är upprörd, ja upprörd!
jag satt och läste om tråkig nyhet som pågick/pågår i Sverige, och en som fick för sig att skriva blogg som
jag tycker det var otroligt hemskt stil.
Folk som begår självmord är egotisk. -
Otroligt vad jag blev upprörd.
Hon har tydligen aldrig mått så dålig helt ned i botten, bara sådana folk som skriver det här har ingen förstånd på detta.
De som pågår självmord är INTE egotisk enligt mig,
De som säger "Snälla leva för min skull" är egotisk..
Hur jag menar med detta egentligen undrar ni nu säkert,
Det är så att folk som mår dåligt av depression eller har upplevt något så tragiskt att de inte kan bära genom det.
att de inte kan mer kämpa genom det. att de har uppanvänt all sin styrka, och även aldirg har kunnat sväljat sin stolthet och be om hjälp.
Jag lovar er, Det är inte enkelt att säga "Jag mår så dålig jag ger fanimej snart upp".
Säger man det får man alltid höra; "Jo jo du kan! Kämpa på! Leva för min skull!"
Ska man alltså leva och må så väldigt dåligt bara för att "de andra" vill det?
Ska man fortsätta leva med ingenting har bara för att de andra vill ha "mig" i behåll?
Om man lyckas att fortsätta leva så är "de andra" egotiska!
De andra är belåten och glada mens den benägen mår så dålig.
Förklara mig vilka som är ego då?
Jag säger alltså inte att det betyder att alla som begick eller begår, mår dåligt, de kanske är drabbad. det kan var många olika grunder. man kan inte alltid veta.. Så är det bara.
Några har styrka att gå genom jävla svårheter. några har inte.
Jag vet vad jag pratar om. Jag har varit nära att genomfört det. men det var alltid något som håller mig uppe.
alltid något.. Men vem som vet jag kanske inte lyckas en vacker dag att finna en grund att hålla mig uppe.
DÅ vill jag fanimej inte höra någon säga. "josannah är så otrolig ego." Jag kommer att vända mig i graven om ni nånsin har modet att skriva det!
man mår så dålig att man tror faktiskt på att man gör sin krets/folket en tjänst om man försvinner. så hur kan man vara ego när man har i sin tro att man tar hänsyn till de övriga? Förklara mig det!
Att man inte be om hjälp är det för att man skäms, man försöker leva upp till perfekt nivå.
Att man ska leva upp till andras förväntningar. Att man felar är oförlåtligt.
Att man inte lyckas ändå att gå genom tror man att de tittar ned på en och tänker "Vad sa jag om dig så?"
Jag vill inte ens läsa kommenterar "Jag visste inte att du har så här."
JAg vill att ni ska försöka förstå poängen,
Det är inte heller enkelt att skriva avskedsbrevet. tänk om man misslyckas och de läser brevet mens man lägger
på sjukhuset så får man all den empati som man inte alls önskar? Förklara mig hur.
Jag är helt enkelt upprörd.
Någon har begått självmord och ni har lyckat att håna den avlidne genom att säga h*n var så ego som begick det.
Kiss my ass.
Viola.
[Banga sig inte ur mina åsikter.]
När jag skriver om min åsikter så är det INGEN kommenterar.. så jag börjar undra om
ni är rädda att besvara min åsikter?
Jag vill inte alls bråka, men diskutera, jag tycker det är alltid trevligt att få höra er åsikter,
håller ni absolut inte med mig i mitt uttryck så vill jag mer än gärna veta, det är alltid trevligt
att kunna utbyta åsikter, och evt spekulera om mitt åsikt är verkligen något att hålla fast i det,
men flera syn på saken desto mer att spekulera och voltera ämnet..
Jag kan ta fel i slutet ända eller så..
Det känns närmast som jag ger ordrer eller en blogg-mormor som surar som slutar med att bli
missförstått..
Och jag är djupt medvetet att det är inte alls er plikt att kommentera, men skriv det och skapa ett hjärnarbete för mig, även dig kanske? ;-)
Jag vill gärna lära din tankar till känna.
Viola!
[One night stand-kontakt?!]
men det har inte gjort att jag inte alls tänker på utanför, stopp,
Jag menar inte nått hemskt!
Men jag har sett folk som har gjort så och det får mig att fundera.
Det finns folk som har ett förhållande och gör slut, av sina skälena, men ena eller den annan har nästan direkt börjat flirta och bli tillsammans med en annan, och det är bara för att hämnas eller göra den annan svartsjuk.
det är så sjukligt att jag inte alls förstår mig på det.
Det ger ingen vinst för någon, alla blir sårad alla tre till slut.
och enligt mig ska man inte ens vara kompis eller vänner med de som man har scorat (one night stand-stilen),
när man har lekt i madrass så är det hejdå färdigt. inte mer än så, man ska inte ens prata eller festa ihop efteråt.
det finns folk som gör det, men för mig är det helt fel.. Jag blir äcklad, ärligt sagt.
prestationer blir så här "Hej Josannah, det här är Adam, du vet vi har knullat."
"öhh,, hej hej... inte intresserad?.."..
Jag erkänner att det har dökt upp i kvinnoomkrets att vi fnissar och berättar om de karlar/kvinnor man har scorat.
och om hur bra de är. vad man har gjort osv över middag, lite "Sex and the city stilen"..
Men jag vill ändå inte VETA vem. egentligen.
En har bjudit sin knullkompis till sin födelsedag, och alla vet, "Han är hennes knullkompis.."
Det känns så konstigt, att man blir nervös, jag tycker att förhållande och one night stand ska behandlas olikt.
Ett förhållande, en del har bra kontakter, för de har varit "bästa vänner" i förhållande och sen slut för att det inte fungerar eller vadsomhelst...
Men ONE nightstand eller knullkompisar.. är rätt privat.
de ska gömmas, de ska inte stoltseras.
de ska man inte smsa med.
de ska man inte festa ihop med övriga vänner.
Det är bara en natt så är det bara förbi, det finns miljontals de andra folket, så funderar jag
om det VERKLIGEN är så svårt att säga "Tack, det var mysigt. vi hörs ALDRIG mer. det du".
Så har jag pratat med några, och jag chockeras av deras svar:
"Men dövvärlden är så liten, det går ju inte att undvika. så lika bra att bli vänner."
Hur dum kan man vara?!
Viola.
[Kött VS Grönt]
det känns nästan som ett comeback att skriva härinne, jag skriver faktiskt lite för sällan.
Jag brukar ha tankar som jag vill skriva ned i blogg, men jag gjorde det aldrig...
Jag funderar på att bli vegetarisk, men det verkar vara så svår, för jag har kollat runt och det är tråkiga vegemat,
vegelasagne är inte så gott, när jag åt rätten..
Men jag är egentligen inte en djurvän, kommer aldrig vara det helt 100% djurvän.
Visst har jag vuxit upp med olika djur, min mamma är den som älskade djur, och gör det fortfarande.
Jag hade vuxit med minst 10 fåglar i en gigatinsk bur, som min storebror ägde, medan jag fick en lille bur med en lille fågel. hundar, hundar har alltid varit en del av mitt liv, sedan jag ankom til jorden tills jag flyttade hemifrån, då var det slut,
men schäfer sitter ett särskilt plats i min hjärta och förstår inte det, för pojkvännen tycker inte om schäfer, och han föredrar mera robuste hundar, så det blir komplicerat. lika bra skita i det.
Jag har blivit knäpp som börjat tänka på att djur har inte blivit bett om att bli människans mat.
Det är nästan liksom du, vill du vara en haj mat? Nej väl? det vill ju ko inte heller. de vill hellre njuta av att tugga gräset,
Det fascienerande är att djur faktiskt har känslor, det insåg jag inte förrän ganska nyligen, då jag såg på hur djur uppförde sig, jag jobbade med fårflock en kort stund för ett par år sedan, och det var en får"mamma" som födde två lamm, och mjölk var inte tillräckligt, och de svältades, så en lamm dog, och mamman blev depremeriad, så den andra fick inte heller mat, Så jag fick sitta där och ge lammen flaska. det var otrolig känsla. men den dog ändå..
så hittade jag mamman i hennes box i ett par dagar efter och den skakade och dog.. mamma sörgade sig ihjäl helt enkelt.. Precis då forstod jag att de är inte bara djur utan känslor..
Det är självklart inte ALLA djur, utan några, men det finns djur som visar medkänsla,.. Och det roliga är
att själva fiskar är också fixerad via skönheten. tänka dig!
Det såg jag i discovery, ja ni som vet så har jag skräck för djupvatten och gigantiska fiskar(pattedjur),
men satt med mic, ett beroligande medlet är Michael, så jag kan titta på programmet, då de utforskade riktigt djupt, och det kom några flock fiskar, som var stora, och till deras "zon" via klippet, då fanns det massa små djur som hjälpte till att ompyssla fisk-honar, så de kan förföra ledaren.. det var så roligt, och tänka sig, själva fiskar är FIXERAD via utseende,
Men tänka er, korvar, men korvar är gjort av griskött och stoppad i deras egen inälvor. hur sjukt är det?
Jag äter inte så mycket griskött, försöker undvika det så gott jag kan, har alltid dålig samvete och det är farligt för hjärtat att belasta kropp med griskött.
Nötkött är mer ok, men samtidigt kan jag inte äta en oxfile om den är tjock, jag mår illa då, om jag blir bjuden på ett grillfest, då måste det finnas nått alverativ möjlighet annars tar jag bara potatissallad och sallad..
att grilla tomat är lite blä. så omöjligt att leva vegetarisk egentligen.
Samtidigt är det tillåtet för folk att äta kött, man har ingen rättigheter till att förbanna någon, bara för att man själv inte är en köttätande..
Men det ni, köttätande, vi är faktiskt födda till att äta vegetariskt, våra tänder visar tydligt att vi inte är ägnade till det.
vi är mest ägnade till rawfoodisterna, men det tråkiga är att våra kroppar har blivit beroende av kött. Våra kropp har lätt att
skapa ett beroende, när man hittar det godare. och vi blir faktiskt sjuka om vi äter råkött, att vi måste steka och se till det är genomstekt sånt, för att sedan kunna äta.. men om man ser på vegetariska varar så ser man nästan ALLT som kan ätas direkt utan att behöva steka..
Det värsta är att folk som avskyr grönsaker/frukter, det förstår jag bara INTE,
man ska bara äta igen och om igen, man ska träna i att tycka om grönsaker, vilket många inte väljer att ta den. till slut
blir man tjocka och ohälsom.. ât MERA grönsaker, inte för att banta, men för att det är BRA för kroppen!
gott är det fakiskt också. =)
Jag är en köttätande med dåliga samvete. Ja jag vet en riktig gam enligt sura vegetariska som bara varit det i några år.
Viola.
[Tabuanlagt?]
Är det tabuanlagt att inte dricka alkohol? För nu i samhället har det blivit ett självklart att dricka alkohol,
om man nu nekar till intaget så vill folk veta vad grunden är till nekandet.
Pga Sjukdomen? Lätt att bli beroende? âr på avvänning? Graviditet? Religion? Mediciner?
Man kan faktiskt bara inte gilla att dricka sig full utan nått speciellt orsak, eller ingen lust.
En person har sagt: "Min fru dricker tyvärr inte."
Jag lyssnade och tänkte "Varför just "tyvärr" "..
är det fel att inte tycka om vin? är det fel att tacka nej till vin?
Okej, jag avskyr rödvin, dock har jag oftast försökt vara höfligt och dricka, men jag har oftast svårt att hålla för mig
att det smakar äckligt att jag nästan alltid ryster på huvud.. serïöst, jag tycker
Rödvin borde aldrig har funnits, det smakar så barskt att det är helt förbjudet. nedtrampad vindruvor av bar fötter,
nästan som råttna dryck. så sen luktar det bittert. Vinens charmig och dennas karaktär är helt förbjuet för min smaksinne. min säger den är äckligt, giftdryck.
ändå ser folk på en som hon hade just svärat, när hon tackar nej.
JAg har träffat en som ogillar alkohol., och när hon tackar nej så tror folk att hon är medlem av någon religion som har förbjudat henne att dricka. helt ologiskt.
är det verkligen så att det är tabuanlagt att tacka nej till alkohol? vad tycker ni?
