Efter att ha läst brorsan inlägg, han skrev om mig, alltså mitt uttryck.

http://justanotherjoke.blogg.se/2009/august/utkast-min-syster.html#comment

Jag var först osäker om det var ett kompling eller hån. Efter att ha frågat honom så förstod jag poängen.

För er som kanske inte förstår poäng heller, så förklaring är;
åskan är det som låter, blixt är något man ser. eftersom jag är döv så blixt passar bättre till mening, men det
har egentligen inte stor skillnad..

Hm, jag har funderat på om hur det ska egentligen skrivas.
Eftersom döva hör ju inte ljud, men är väldiga visuella, så ska man skriva i visuella meningar
eller ska vi följa svenska men på annan sida kan vi ju skriva perfekt svenska men med visuell i istället för uttalsspråk..

Det är lite svårt att beskriva, men jag tänker på att jag är ju visuell av mig, jag dör nog om jag förlorar min syn.
de är mera än platin värda!
Bör jag så skriva visuell språk, för då passar det ju, utan något ironisk i meningar..

Tex, "Jag lekte med Storm, och skrattes hördes i hela lägenheten", Det skriver nog av folk som har fungerande hörsel.

fast vi visuella döva skriver snarare "Det var så härligt att se Storm skratta."
Vi beskriver vad vi SER.. Jag erkänner att jag ibland försöker skriva hur det låter eller så, men det innebär ju att
jag tar ett risk att beskriva helt fel, för jag vet ju inte hur det låter.
Ska man då skriva blixt eller åskan? För jag hör inte åskan, men jag ser blixtrande..


Visuella meningar av en visuell med defekt hörsel?
eller?

Viola.

Jag har tänkt mycket om jag skulle skriva i bloggen,
därav för rädsla att väcka känslor/minnen hos min familj,
men bestämde mig ändå att skriva för min egen skull,
och det handlar om  mannen via namnet Thomas alias pappa.

Jag har läst några ställena, nyheter, blogg, bladet, att några har mist deras kära i sjukdomar,
och det är absolut aldrig rolig nyhet, självklart saknaden kommer där, men med tid tycker jag
det är mycket att man "står fast och tycker fortfarande det är orättvist" att någon dör i sjukdom.
Ska han/hon hellre plåga i smärtsam sjukdom eller vila?
Jag har mist min mormor i cancern, och det var skönt att hon fick vila, till trots saknaden.

Jag tycker det är mer lättare att acceptera anhörig som dog av naturlig orsaker, och enligt mig, innebär;
ålderdom, sjukdomar..  orättvisa dödorsaker är mord och självmord, olyckor.

Ja, jag vet, A L L A kommer att dö oavsett hur unikt man har levt, döden är tyvärr något vi A L L A gemenskap om, oavsett hur unika vi är. Det är bara att tacka och knäböja/buga för att vi har fått chansen att smaka på livet oavsett hur svårt det har varit.

Mannen med namnet Thomas, alias pappa, min egen, blev mördad, det är något jag aldrig kommer över hur mycket jag än försöker, Han kunde ALLTSÅ ha levt längre, dagar, månad eller år, men han fick inte chansen för hans liv blev bestjulen den 19 dec 2004.

Fortfarande efter 4½ år senare är jag ledsen.
Saknaden är enorm, OK vi möttes inte heller så ofta förr, men att veta jag ALDRIG kommer att få mail besvarat, aldrig få kommenterar, aldrig få SMS, eller via hälsning, aldrig mer få se honom igen, är enorm stor skillnad, än att sällan mötas.
Självklart dyker saknaden upp.  Jag saknar att söka tröst hos pappa, eller skämta med honom.
Han är mycket speciell som personlig, väldig vänlig och mystrollet speciellt när han är nykter.
är han inte kan han komma på att ta in gräsklippar in i huset och låtsas klippa gräset, bara för att få oss skratta.
Jag skäms inte längre över hans missbruket, jag har varit en missbrukarnas dotter, vilket är jag inte längre,
men utan denna barndom har jag nog inte varit den jag är idag. det är jag dom tacksam för.
Tänk er annars en snobbig fjortis Josannah, som säkert heter Johanna istället. >.<


Jag minns dagen fortfarande som det var igår.
// Jag satt via dator och pratade med Jocke och mamma i msn, men de verkade vara nere,
men jag hade det ju för bra, jag skulle ha åkt till kyrka för Gudtjänesten,
men orkade inte den dag, istället pratade jag i msn,
då skrev mamma till mig. "Pappa har somnat".
Jag trodde att de hade dragit en dålig vits, men när jag förstod det var sant, vilket tog bara ett ögonblick,
jag grät direkt, jag hade då två ungar vid 2 år, och 6 månader,
så jag bad barnens farmor att komma förbi, så hon kunde passa Elijah medan jag och Debora drog till Sverige med det samma. VI skulle få se honom och säga farväl.
Men tåget körde inte som jag ville, så jag fick komma förbi en väninna Felicia.
vi pratade om att behandla lik, hon hade pluggat om det så hon visste lite om det, eller sånt.
men under natten hade polisen ändrat sig, vi fick nu inte se liket. men vi drog ändå hem till mamma,
i hoppet att få komma ned till pappa och vinka farväl. Men någon gång under resan, var det en man som satt mittenmot oss och tittade på oss hela tiden, han verkade så närvarande, mycket smilande,
men när jag såg upp till han, där var ingen.. tomt på stolen.
Det var otäckt och märklig känsla, men det var som att jag kunde känna min pappa satt där.

Vi kom fram till Örebro, och jag kramade glatt min storebror och min mamma som väntade på mig.
men när vi väl var i bilen, frågade min mamma mig om hur jag har det, jag svarade
"Pappa är inte död, han sover bara."
Mamma sa, "Men Johanna,  Pappa somnade inte, han blev..", då stavade hon. "mördad".
Plötsligt svartnade allt till, allting försvann under mig, jag blev så väldigt vred, jag sa till mamma "Han som har tagit pappas liv, förtjänar inte att behålla eget liv!".
Mamma lugnade mig så gott hon kunde... Jag har aldrig varit så arg dom den gång.
Jag ville faktiskt ned till mördaren och döda honom, det var som jag var i någon film, men tyvärr så var inte fallet.

Jag var aktiv troende den tidspunkt så jag bläddrade i biblen, tills jag fick läsa en vers.
"Ta inte lagen i era händer, utan överge den till mig för jag skall göra det rättvisa."
Det träffade mig helt rätt, jag sa till Gud, "OK som du vill."

Det låter lite skört, men så sa jag faktiskt..
Jag och mamma satt i soffan och tittade på tvnyheter,  på textrullar stod där; "En man hittade mördad".
Här gång var det inte en främmande men min egen pappa. Han kom med i nyheter, text-tv, tidningar.
Jag pratade med några vänner, via SMS, eller msn, otroligt vilket stöd jag fick trots avstånd.
Vi hoppades att kunna begrava pappa inom snart. Mamma sa då till mig att min lillebror
inte vet om egentligen dödsorsak ännu, vi tvekade om vi skulle till Olle som var hos sina kompisar,
och berätta eller vänta till han kom hem,
 vi bestämde att han skulle veta så han kan sörga på rätt sätt, det låter grovt,
men jag menar, att han har rätt till att veta sanning och ta det som egentligen har skett.
Olle var överpå, och mamma stod lite framför mig,, och Olle kom ned till oss, innan han hade nått till golvet fick han veta sanningen, jag är döv, och hörde därför inte vad mamma sa, men jag läste av min lillebror´s reaktion, han satt sig på trappor, jag brast av gråt, Olle kom till mig och vi kramades..

23 Dec, såg chansen hopplös nu att få se pappa och ta farväl.
Så jag fick nog och ville hem, jag kunde inte tänka mig att fira jul utan Elijah.
Fast min familj tyckte att jag kunde stanna och fira jul med dom, men ork fanns inte kvar,
Så vi drog hem, via göteborg, och tog färgen därfrån, så byte tåg i frederikshavn, väntetiden var lång där,
lång och plågsam, jag mötte/ såg MÅNGA som var lik min pappa, och personer som påminde om honom.
Det var otroligt svårt att sörja och ha ansvaret för en lilla dotter samtidigt, så jag skrev på papper för att avlasta lite sorgen. Vi kom fram 04,00 på själva julafton, men denna julafton var försvunnit med pappas död.
Jag låg i soffan och sov för det mesta, men firade julafton ändå på kvällen..

25 Dec hade nytt chock kommit fram, Tsunamin.
Internet var överösat med död, död, död.
Videoklipp, historia, nyheter, antalet ökades.
Det blev för mycket för mig samtidigt ändå inte.
Jag var båda ledsen och likgiltig..

Plötsligt var min pappa inte viktig längre, begravning fick vänta..
i hela 3 månader fick vi familjen vänta.
på att gå vidare..
För de plötsligt hade bråttom med allt annat, än honom.
Jag var så sur på systemet,
Jag var likgiltig, för mig var det hemskt och samtidigt "än sen?", speciellt när
folk sa "åhnej, stackars familjerna."
 
I dessa 3 månader mådde jag väldigt dålig,
jag var tom, arg, ledsen, men kände mig för det mesta tom, som jag var en kropp utan
kranie, skelett, allting, att man kunde uppleva det som det var ett mirkal att jag kunde stå upp.
Min rädsla att förlora ännu en i familjmedlem var enorm, jag kunde inte bära sorgen om det skedde.
Mina tårar tömde, jag kunde inte gråta mer. Jag sjönk helt ned under jorden,
Jag fick ångest.. Paraniod att ha dörr olåst om nätter.
Jag miste min sömn, så jag fick lyckopiller, som gjorde man väldig trött, för det var bättre alternativ istället för
sömnpiller med beroendeframkallade. men mina lyckopiller var väldigt galet.
för tex jag tog dom kl 16.30 somnade jag 17.00 och vaknar först dagen efter,
och i följd blev man mycket trög och slö.
Så jag gav upp efter kort stund, vilket medförde också att jag inte kunde ha ordentligt ansvar för ungar.

Så kom det en dag ett meddelande av polisen.
Efterforskande har stängt, för den misstänkte fann död, av överdos.
Jag jublade. Jag tackade Gud, för nu hade han gjort det som jag läste i bibel.. (kusligt men så var det.)
Rättvisa har nu skett.

Jag och ungar tog till Örebro och stannade där i 1 månad,
första vecka var det pga begravningen. begravningen var verkligen vackert.
Jag trodde inte att pappa skulle ha det så fin begravning. vet inte varför jag tänkte så.
Jag har valt tolk, för jag ville inte ha främmande skulle komma och tolka..
Det var inte rätt, så jag valde min "bonusmamma" som jag bodde hos en gång i tiden då jag var yngre.
Hon jobbade nämligen som tolk, så lätt val att ha henne med.

Men iallafall samma dag som begravning ville jag plötsligt inte med, jag ville inte ta farväl.
Jocke ringde och sa att han inte heller ville. Ingen ville. Men vi alla genomförde.
Det var inte roligt att tvingas att säga farväl, jag hatar att gråta offentligt, så jag
bestämde mig att inte gråta. Men en klok vän sa till mig, att
det är bättre att få allt känslor ut, och gråt eller så,
för man kommer inte tillbaka och ta farväl igen. det sker bara 1 gång.

Vi kom dit till kyrka, så vi gick in jag fick syn på pappas namn. "Thomas Tjälldén"
Fy, det gjorde ont i hjärta, det här är verklighet..
Sen kom min farmor och farfar till kyrka, och jag såg dom komma, då tänkte jag.
"De har förlorat deras eneste son.", och det skar i mitt hjärta ännu djupare.
Jag höll fast i att INTE gråta..
Men så kom farmor in till väntesal, hon grät. Jag gick till henne och tröstade henne, men det slutade med
att jag storbrölade.
Ingen fler bekymmer, ingen fler upplevelser, ingen fler minne att samla på med honom. Det är förbi.

men så sa mamma till mig, om jag var beredd att se pappa, och jag sa ja,
Jag stod utanför begravningsal, och tog djup andan, så gick in.
Det var massor med blommor, och fin "tyg" ovanpå kistan..
Jag var båda besviken och beundrande, Jag ville se pappas lik, men fick inte.
Jag är osäker på om jag frågade mamma om man kunde öppna kistan.
Vi satt oss i begravningen, och tolkar sa till varandra 
"Vi behövs egentligen inte, för när det hela börjar så gråta, så omöjligt att se tolk teckna,."
Jag började skratta, tänkte "Nej Josannah! Opassande att skratta här."
Min pappa var stor om livet, så jag satt och undrade hur han fick plats i kistan.
Vet inte varför jag tänkte så,
men jag skrattade igen, så jag försökte dölja det. Vet inte om jag lyckades.
Det var ingen som klagade iallafall..
men så tog vi farväl, jag lade en julkort som han hann aldrig mottaga. en bild med Debora och Elijah.
och jag sa något till min pappa i kistan, och jag är ju döv, så jag använde teckenspråk, det var självklart för mig.
och jag fick flera att gråta..
Sen när vi gick ut och jag gick direkt in i toalett och grät vidare.

Minnestund med släkt var mysig, härligt.
Så var det hela över. Nu kunde man gå vidare.
övriga 3 veckor gick ut på drama-träning för påskspelet uppvisande Jesus korsfästande.
Mycket träning och så, Det var skönt att tänka på något annat,
Jag tror jag hade roll som Jacob, men iallafall en av de 12 lärjungarna, och jag fick
ordna och sy mitt roll kläder. vilket frihet att tänka på något annat.
Jag hade nu också vänner som var "på platsen" när jag behövde dom, istället för i cybervärld såsom msn.
Här kunde man få kram, ansikteuttryckande, osv. det var så skönt att vara i örebro i 1månad omgiven av vänner.

Jag blev dock sämre när jag kom tillbaka till danmark. Klar att gå vidare, men jag kom aldrig vidare,
jag var inte redo att slippa om taget och acceptera., så jag fick kris-psykolog att prata ut med.
Det hjälpte någonlunda, att man kunde prata ut, även om det var hans jobb, att lyssna och fråga,
att gräva djupare.
Det var inte flera som vågade fråga något djupt, men det hjälpte mig verkligen att bli frågad än att berätta det hela.
Fast jag förstod dom ändå, de som inte vågar fråga, för de vågar inte salta på såren.
Och det är ju inte enkelt för er heller, Ni vet ju inte hur ni ska ställa upp till, för man har olika reaktion på att regera.

Några har sagt "Du är så otroligt stark".
Vilkt jag hatade att höra. Jag valde ju inte att gå genom, jag blev tvungen till det.
Pappas död var som åskan från klar himmel.
Några månader innan skrev han till mig i min hemsida som jag engång hade.
"Jag ser fram emot attt komma och läsa sagor för min barnbarn. Puss till dig, prinsessa."
Vi diskuterade, och han skulle komma till oss över julafton, men blev för dålig, han var inlagd på sjukhuset
och bekämpade cancern, men då han fick åka hem, till behandlingshemmet, samma natt blev han mördad.
Hade han fått levt 2 dagar till hade han kommit till släkten och mysa ihop med släkt.
Vi alla blev så snopen. Hans kämpen = förgäves.

"Du är så stark."
Jag sjönk, jag ville följa min pappa in döden flera gånger bara för att sorgen har blviit så svår.
Jag kunde inte somna om nätter,
Jag kunde inte gå genom en dag utan att tänka på pappa.
Jag kunde inte gå genom en dag utan hopp.
Hopp att möta pappa igen.
Jag var så tom indeni i mig.
Kraftlös.
"Du är så stark".  


men snälla, skämtar du?! Det ÄR ett mirakel att jag fortfarande står här! 
Det tog mig lång tid, tills jag blev tillsammans med mic, jag kom i storbråk med honom, min sorg tog över, jag blev så arg och jag lät det hela gå ut över honom, så jag stack ut, och sen hämtade mic mig därute och vi kördes till ett ställe, och jag bad om ursäkta och vi pratade om det hela genom, det var första gång jag på riktigt fick prata ut det hela, och att få gråta och till slut accepterade jag.. även om jag saknar honom, men nu har jag accepterat att han aldrig kommer tillbaka med sin skratt och sina ryck om axelarna när han blir avslöjad.. 
 
Nu än idag har jag fortfarande det svårt, trots 4½ år har gått.
men jag tröstar mig själv med att jag får återigen vara med honom en vacker dag.

Viola.

Nu har jag äntligen gjort det, jag har kontaktat en, som kommer nog att hjälpa mig..
undrar ni vad jag pratar om, så läs min engelska version, inlägget. ^^

Och jag har bestämt mig att blotta lite av mitt upplevelse, det blir nog lång läsning, har redan tastat in en lång text
som ligger nu i utkast, och jag är inte färdig.. Vill ni gärna läsa i uppdelat eller allt historia i en enda inlägg?

Er svar avgör mitt beslut..


Viola.

Hi all.

I have been with my doctor and received the diagnosis that I suffer from "modern depression." Do not really know what that means, actually ..

So, I will meet a psychologist and talk out any problems that I have ..

But anyways, I was worried so I asked my boyfriend if it meant that I was mentally ill, he refused and said it does not have to mean it, that could mean that everything that I have gone through, tough childhood, a tragic death in the family , time with ex-husband, and forced to live without children in everyday life, so it takes a lot of my force as possible, I have broken down and can no more, it also makes my brain ..

So I hope I get help soon, so I can see life's joy, and from having to see the grief in the eternal.

My children have the greatest importance to me will continue to go through even if it is so damn hard.
Sometimes, I just want to give up, because it takes so much strength from me, it's almost as much strength in me exhausted.

But, now is summer, and next week, my kids to visit, here with me and they stay so long .. the first of August. It is unusual so long, I am very pleased and look forward to it. So I'll try to be a wonderful happy. Summer is not exactly the best season for me.

Viola.

Jag drömde inatt, att jag var så goda vänner med Edward och hans familj (twilight),
och därmed hade en små sommar romance med någon av dom, minns inte vilket,
men umgick mycket med Edward och hans bror, besökte deras hem, det var så mysigt, speciella område,
men då blev jag väldigt dålig och helt onormal, så de förde mig till deras sjukhuset,
och de upptäckte att jag hade fått cancer, men "ondart eller godart" fanns inte, fick man cancer så var det en tidsfråga om
överlevelse.. Jag låg där i mysigt mörka rum, det fanns en gigantisk rum med typ trädgård. där kunde man campa/husvagn, istället för sjukhussäng, men jag fick en rum med mörka tapeter och speciell mysig säng,
Jag tyckte om det, hade ständigt sällskap av Edward eller en annan som börjar med C.. (ni som vet vem jag pratar om, så rätta till)..
De kunde inte teckenspråk, men de kunde telepatiska, eller skriva på papper.. jag blev dåligare på att skriva för
jag fick halliunciera, jag skrev på ett hårdpapper, jag skrev något med vanligt bläckpenna, men när jag läste det så
såg text ut som jag hade skrivit väldigt dåligt och hade metal på den, typ smälta mental sen skriva med mental,
det var helt oläsbar, så jag fick panik att jag skrev så dålig, så jag skyndade mig till camping, så kom C till mig och
sa det är lugnt, du har inte skrivit något? Han visade mig pappret så det var helt tomt.
Jag blev förvirrad. så sa jag plötsligt att jag skulle på toa,
(i drömmen hade jag även kräkts och gått på toa mycket, men detaljer skrev jag inte..)
Så de ville följa med in för att vakta hur jag bajsade, det var obligaritisk, men här gång bad jag om att inte följa med in.
Så jag gick in och skulle bajsa och kräkas. var så yr.
så jag föll från toastolen, i pinsam ställning och jag såg på en gotisk djur som kom till mig, jag skrek om hjälp men
skriken var hallucinton. så jag skrek utan röst typ.
gotisk djur kom fram till mig och tog något del av min hjärna.. Så jag skrek igen till sist hörde de mig., men då var det försent.
Jag överlevde inte cancer och halluinctonerade hela tiden..
De kom in och försökte rädda mig, men det gick inte och det var en stor sorg för Edward-familjen.
Så var jag på en annan plats, och det kostade en banan att skicka en sms. 121 bananer = 121 sms.
Så fann jag en vän (iverklighet umgås vi inte ens), och ville berätta henne att jag har fått cancer,
så jag bad henne att följa med in bilen, och jag sa "Jag har något viktigt att berätta, och det är allvarligt..." så blev jag avbruten av hennes dominerande pojkvän som sa till henne "Kom nu, du måste följa med mig nu, du måste se något skoj!" Hon: neej inte nu..
Jag: var snäll att gå nu för vi har något viktigt att prata om.
Han: DU SKA KOMMA NU, oavsett om det är viktigt snack, du får inte missa detta skoj.
Så sa jag till honom: DIN SVIN.
Så blev han riktigt arg, och hoppade så sparkade han bildörren.
Jag öppnade min annan bildörr, och såg på Mic, han pratade vidare och såg inte mig trodde jag.
så vän följde med sin pojkvän. helt omedveten om min cancer.
men så skickade jag sms, och sa att min bananer är snart slut, så skickade hon 121 bananer till mig.
så jag kunde skicka, jag berättade till en annan att jag har fått cancer, och är helt döende.
så hon sa "är den godart eller ondart?"..

Så några dagar efter träffade jag min mic igen, och jag berättade om dörren,
så sa han: "Ja jag vet såg det hela, men jag var tvungen att bli färdig i diskussion,
så jag gav honom spö!

Jag tappade hakan och sa till honom, hur gjorde du det??
(world of warcraft stil i verklighet, i spelet kan man inte spö någon tills död om båda är samma goda, typ.)
jag tänkte och försökte lösa mysterium, hur helvete gjorde han det?
Han sa det var bara att ta duel och spö, sen färdigt?
Jag förstod ändå inte hur...
Det tog flera dagar för mig att förstå, tills jag tänkte "ÅH detta är verklighet, inte wow!" (trög?)

Så skulle jag plötsligt med Jinnas födelsedagsfest, och hon hade flyttat till mitt stan.
(nu var vi i örebro, och folk var dansk språkig.)
men tyvärr så var alla skitdålig på att beskriva..
Träffade Challe, Joel, Denise och hennes pojkvän..
vi skulle handla middag och presenter, men jag glömde Jinnas födelsedagspresenter hemma.
Så var vi hungriga och ville äta frukost, hos Denise och hennes pojkvän, men frukost var typ coca cola och nachos och allting skräpmat, man vi ville äta yoghurt med müsli, och de två sa det var koonstig frukost, och tyckte att vi har valt
helt fel och konstig, äcklligt.. tills hon smakade på den.. "Den var ju god!"..
Så träffade jag en annan människa som påminde om min goda vän Edward, jag frågade, "är han en monster eller människa?" alla skrattade åt mig, och "människa!".
Jag kom på att jag glömde presenter, och bad om beskrivning vart Jinna bodde, Denise och hennes pojkvän bodde i en lägenhet som Burger KIng fast det var en lägenhet istället.
jag frågade Joel vart bor Jinna?
"Ja samma ställe typ jag bodde förut nästan."
Jag har aldrig besökt honom så jag visste inte vad han pratade om.
"Nära Naxxramas, otroligt nära, bara gå dit så färdigt."
Jag förstod inte? Naxxramas?!
Så förstod jag någon timme efteråt, att han tänkte fel. Naxxramas är en instance i spelet "wow"..!

âh jag följer med så sticker jag efteråt.. och det var... nära nära Denise lägenhet..
alltså Handelsbank på våghustorget mellan mcdonal´s och köpcentrum, inte krämen men annan.. vad heter det nu?
Så var Natty med i drömmen, när vi gick in och upp, massor trappor, tills sista våning upp, så sa jag till Natalie, åh det luktar gott, typ ny trä! hon svarade med : "nej det luktar äckligt konstigt typ alkoholister bor här."
Så vi kom in till Jinnas lägenhet, vi öppnade dörr, och sen var det ett gigantisk balkong/altan, med träpaneler och vackert utsikt över örebro, så såg vi lägenhet, gigantisk tvrum med gigantisk köket, och där satt Elin och hon hade nattys frisyr, blondin och uppklippt.. Jag tappade hakan och gjorde en grimas samtidigt, "frääckt lägenhet!"..
Så frågade jag Elin om jag kunde låna hennes moped så jag kunde hämta presenter, och att hon har garanti på att få min fräcka scooter om hennes moped blir förstörd.

Ja så var drömmen, Storm vaknade och skrek. Kommentera om min drömmen ;-)

Vill bara berätta om min dröm som jag drömde inatt, jag är ju annars en drömmare som drömmer v a r j e  n ä t t e r.
Så varför inte dela av mig ibland. =)

Inatt drömde jag att våra moder jord var i dålig skick, himmel avr alltid mörkt, och de använde robotter till att hitta kriminella, och av något orsak var jag en kriminell utan att förstå varför jag var det,
byggnad påminde om new york ghettot, höga byggande, och sånt, jag ville till ett plats på kväll eller på dag, svårt att
veta då det var alltid mörkt. Solen har förlängst lämnat moder jord.
Men ändå var våra värld fortfarande lika mysigt och allt var bra, men nya systemet och solen var borta.
Men då ankom en av min bästa vän, Mimmi, i ett lilla rymskepp som rymmer bara till henne, och vi blev så glad att
se varann, jag skyndade mig till ett litet rullade kiosk med choklad bar, jag valde marabou choklad med jordgubb smak i,
hon och en (okänt) till sa det var äckligt att de spyr om de äter det, så jag "okej okej, så jag köper en annan. fast det var till mig själv...
Så Sa mimmi att hon har funnit ett plats, och har varit där i lång tid, och ville jag skulle följa med och uppleva där evt bosätta mig. så jag steg i rymskepp, men innan jag satt min fot där så såg jag på att hur rymdskeppet startade, av solsystemet, (Hur egentligen?), men det sög något enegri, och och måste ha mimmis hand att hålla, och annan en fot, som det egentligen ska vara mimmis, så hon kunde beskytta sig i ett stängd glas, men jag såg på och bestämde att hålla hårt fast i rymdskeppet, och satt mig i fotfästet, så kunde glaset inte beskytta oss, så jag fick stå ut att andas rätt, det var extremt svårt, men rymdskeppet rök upp väldigt snabbt och allt tog så fort, så anlände vi i ett värld, där hade de sol, och allting.. men m y c k e t dator grejer. allt var kontrollerat med dator.
de hade satt upp stora skärmar som kunde ta bild av kriminella avtryck, ni vet finger avtryck, fast där värld är finger avtryck ettt oldgammalt, och de har istället solsystemet skärmar som tar bild av ansiktet, så får jag omedelbart problem om det togs bild av mig..
Jag var ju ett "utomjording" för dom, men alla såg ut som jag.
Min pojkvän bodde där. De hade mailet och sånt. jag ville skicka mail till min mamma och berätta, men det gick inte.
för det var okänt mailadress. vi var i helt annat solsystemet- värld..

Jag var plötsligt homosexuell och mimmi blev min flickvän, (konstigt), och så upptäckte jag att denna världen kände man inte till homosexuell. "en kvinna och kvinna - vad är det?" Så jag skulle dölja för att de inte skulle bli så rädda eller sånt. 
Det låg inte alls till begrippet om det, hur mycket man än försöker förklara. o.O

 vi bodde i ett stort lägenhet, men det var som "kolligeum", hur säger man det på svenska?
Så mitt i ett stort sal fanns det två stora Akvraium för orm, de var extrema stora, och de hade inte gjort den säker, de tyckte det var viktigt att finnas ett hål, så orm kunde åla ut i frihet ibland, än att alltid vara i buren, den ena var extremt farligt.
och annan hade de ett stort orm med massor av små ormar..
Så ålade den farlig ut till de små, åt upp dem, och försökte svälja en av min nyfunna väninna,
jag fick panik och sprang så fort jag kunde korridorer var så långt, men jag nådde ändan, där fanns inte hjälp så jag sprang tillbaka till en annan ända, och där fanns hjälp, och de tappade haka för jag hann väldigt fort på under 1 min typ..
så väninna klarade sig, men vi tråkade oss, så vi ville leka, så vi tog ned till ett metero, men det var livsfarligt,
vi lekade med lastbil och tunga transporter, att vi skulle låta den rulla i riktigt hög fart och sen krocka.
Det var så roligt, jag var överlägsen, och solsystem skärmar tog bilder av mig, men jag var smart som hade solskyddskärm att skydda min ansiktet, lyckades ganska bra, men så stod jag och tittade på de andra, som provkörde, men tre personer hade väldigt otur, de stod på ett fel plats, så de krossade totalt, men jag bara stod och tittade.
"Aj för den. de var ju så korkade som stod fel," och fortsätte leka, krocka in tåg, lastbil allt möjligt, och det handlade om
att överleva. Hade man otur att dö så var man inte överlägsen.

Ganska märklig värld, det tror jag inte att jag skulle vilja besöka dit... =P

Viola.

Vi promenerade lite raskt hem från stan igår,
Så såg jag ett vitt varensbil, eller vad heter det, det ser ut som minibuss men har "saker".. Skåpbil?

Men, det var iallafall en medelålder kvinna, hon hade brun hy, svart hår, lugg. och lite lös dubbelhaka.
så såg hon ut som min mamma. men i samma ögonblick såg jag att hon inte var. var det tomkänsla som
bubblade upp.
Hon är den eneste i familj/släkt som har besökt mig i danmark flera gånger sedan jag bott här i 5 år.
Lillebror har även varit här en gång. och ingen annan.. det gör mig självklart ledsen.
Alltid svårt, ekonomisk och tidplaner passade aldrig.
Det är ändå något jag får räkna med sedan jag flyttade 7-900 mil från min mamma.

Och på något sätt lyckas jag alltid gråta när hon oväntat kommer för att träffa mig.
 Vilket gör henne osäker, var jag ledsen eller glad för att se henne?
men hon ska inte oroa sig för det är alltid så jävligt härligt att se henne.
Att se hennes typiska kännetecken, alltid lugg, lång svart hår, och evt grå hårbotten, och hennes söta dubbelhaka.
hennes speciella mysiga ansikte, det är min mamma. Hon har inte haft det enkelt i sitt liv,
men hon är en kämpe, genomgått mycket ändå står hon uppe.
vi har samma humor (nästan), och vi finner alltid på något knäppt om vi är i sjukhuset.

Hon är en helgon, vilket störar mig och lillebror.
Vi är boven enligt henne, alltså när vi får för mycket i växel så behåller vi den, men hon räknar att hon har fått 20 kr för mycket så går hon TILLBAKA och "nej, ni har gett mig för mycket pengar.".
(Vi vill ha extra pengar, ge oss istället!).
I julas hittade jag oöppnade chokladpraliner, den låg glömd i tåg, så jag tog med den hem till mamma. mamma sa "Nämen du tjuvar.", (nej jag hittade den. inte tjuvat. det är skillnad ;-) )
Om det var hon som hittade choklad praliner så skulle hon nog lämna till hittegods..

Jag hoppas så innerst i mig att hon kommer mycket snart.. vi ses nu för tiden kanske 1 gång på 1-2 år. det blri mindre och mindre med tid. det får INTE bli så. men jag ser henne oftare än min familj/släkt.
Och tack vare Webcam så ser jag henne oftare, men det är inte samma sak som i verklighet.
âven min Debora då och då gråter och saknar mormor. hon vill alltid besöka henne.
"Vi kan åka till dagiset så sen åka till mormor!!"

Hm, nu ska jag gå och fixa oss så vi drar till Vejle och hämtar mina stjärnor, Elijah och Debora.

Viola.

Till er alla som har fobi; jag visar inte upp bilder, bara text så ni kan tryggt läsa vidare.

Jag har tänkt att vänta till efter 16.e maj, för jag hoppas inte att någon gäster ska avskrämmas, för när de är i lägenhet då är det försent. men nu ska jag offra min risk ändå för det har tyvärr hänt ett tråkigt sak..

Jag är glad och ledsen..

I lördags skaffade vi ormar och fågelspindel. Fågelspindel har ras Grammostola Grossa, och hon heter Lisa, och jag är ägaren. Jättelycklig, och har alltid önskat mig en spindel och nu fick jag den. underbar fin, den kan leva upp till 10-30 år. fett va? 

Så köpte vi två finaste Regnbågesboa, båda ungar, Men tyvärr har en av dom dött igår. magen sprack. 
Vi har pratat med försäljaren om hur stort mus skulle ha, då Mic har aldrig ägt så lilla orm, 
Så köpte han mus hos annan försäljaren, i annan stad och sånt.. (ormar köpte vi i roskilde, och mus här i staden vi bor.)
Han sa att den är liten mus tillräckligt. men ack vad fel han hade. 
Så upptäckte jag ett egenskap hos orm som jag aldrig trodde om. 
Han sörjade. Honan som dog, (mycket värdfullt), men han sörjade och omkringade henne flera gånger och försökte ge henne värme. Och när vi har tagit bort honan, så låg han i hennes dödsbädd hela kvällen, flyttade sig inte alls.. 
Jag var så ledsen, det är sorgligt, samtidigt vill straffa honom som sålde mus, han med sin okunskap!
Så jag hoppas att Hanen klarar av musen som redan ligger i magen, och inte även han dör. 

 Viola.

Ja jag lever,
skönt att ha paus av bloggandet, det behövde jag, så jag kunde sätta fokus på allt annat, och så brukar det ju
bli när våren/sommar kommer, då har man plötsligt mycket å göra!

Jag skriver nu i blogg BARA för att det är kö till spelet, så passa på å skriva lite innan jag spelar lite,
är mest sugen på att se filmen,
köpte ju Karate Kid 1,2,3 för 100 kr.. Billigt! =) Eller nåt annat.. beror på hur min humör blir ikväll.
Vill slappa av och samtidigt leka. lite svårt att välja..

Jag tänkte på att Buddhister har rätt egentligen, jobbiga sura vegetariska har rätt.
De som knappast kan klara av att smälla flugor. insekter är nu minskad, så evt kommer det också försvinna om vi
fortsätter å njuta av att smälla dom.  så LÅT BLI att döda. det är olagligt att döda oavsett vilket art/ras det är. djur eller människheten!

Varför sa jag att buddisher har rätt, jag mente nu egentligen att de räddar värld, och är mest ekologiska folkgrupp vill jag tro. De tycker det är fel att shoppa. det är fel att döda bi´er, de tycker natur är ett helighet, som ska ha sin natur sätt att "utveckla/ växa).
Vi andra är full av egoister upp i rövhålet. Vi vill hellre ha tummen i hålet och ha allt bekvämt..
Låt oss bli inspirerad av buddisha levnadsätt och rädda klimaten ;-)

Så har jag ett lilla hemlighet som jag kommer att avslöja efter 16e maj. =) spännande?

Viola!

Ja nu kan ni tre språk att säga Glad Påsk. ;-P

Jag har en del minne när det gäller påsk,
vi fick gå ut och plocka ris (grenar?), men så hade mamma varit imponerande duktig som har tagit bort ägggulor/vitor i ägg, och vi fick måla försiktigt för att hänga upp på risgrenar, med färgglada fjäder.



Jag och Storebror hade tecknats tusentals papper med Glad påsk och ett tecknad ägg eller häxa som flyger till blåkulla, och skrev GLAD PåSK, jag klädde ut mig som en påskkärring och min storebror Jocke som en påskgubbe, och gick ut med kurva med full av trekantbrevet med teckning i.
och ringde på grannarnas dörr. vi kom aldrig tomhänt hem, snarare fick vi nästan alltid mycket godis, och en del gav oss pengar, tiokronor lappa! dom plingade jag extra på för att få mera pengar. *fniss*

och så åren har gått, idag firar jag inte alls påsk, ingen påskpynt, eller jo två fina kyckling som debora gjort, och hängande ägg som en av pojkarna har gjort förra året.
Annars gör jag inte påskmiddag eller ha släktträff eller så.. Ingenting.
Jag har varit så uppslukande efter att få uppleva dansk kultur, men hade tyvärr upplevt 1 gång, då var det för att jag frågade och blev inbjudad av en väns släkt. mat som var "æglort" var gott, men ord var äckligt det betyder "äggbajs."

Hmm, men idag gjorde jag ett nytt middagrätt, som man kan kanske inte kalla för, men otroligt så gott att jag bara måste dela av mig med er.

Potatiskaka med oströra.
2 Potatis, (gärna fast sort, 250 gram)
1 sötpotatis ca 400 gram.
1 stor gullök eller 2 små gullök.
2 msk mat&rapsolja smör.
3 krm salt
1 krm grovmalet svartpeppar
1 krm kanel.
1 krm chilipeppar
1½ dl Matlagningsgrädde.
4 ägg.

Oströra:
100 gram Apetina vit ost (ser ut som fetaost)
1 vitlökklyfta (jag tog 2 vitlökklyftor.)
1½ dl mezeyoghurt, (jag tog grækisk yoghurt)
1krm salt
1 krm svartpeppar.

Gör så här:
Sätt ugnen på 150.
Skala och hacka potatisar i tärningar ca 1x1 cm
Skala och hacka lök, stek potatisar och lök i ca 15 minuter.
Krydda lite av salt (spara resten salt) och övriga kryddor.
Lägg potatisblandning i ett ungsäker form ca 15x20 cm,
Vispa grädde och ägg och resten av saltet, och häll över potatisarna.
Gräddas mitt i ugnen ca 20-30 min eller tills potatiskaka stelnar.

Smula sönder ost, skala och hacka fint vitlök, eller kan ocks pressa vitlök..
Blanda med yoghurt och smaka av med salt och peppar.
Servera oströra till potatiskakan.

reslutatet blev att det gav ett sött smak, sötpotatis har sött smak i sig, så det blir lite för sött,
 så oströra är en succes som är lite "surt",tillsammans blir det helt lagom.
Jag har lite svårt för mig att se det som middagsmat, snarare som tapas eller  buffé.
Men om ni vill bara njuta av det, så gör det här rätten!

Viola!

Min familj.
Mamma
Storebror1 &hans ungar.
Storebror2
Lillebror.
Farmor&Farfar.
Kusiner&Moster.

Det sägs att släktträff brukar vara den värsta, men för mig så gillar jag det. min släkt är så mysiga,
bättre kan jag inte fås..

Viola.

Ja, jag har gjort nya design. Den ska blandat vara vårkänslor, samtidigt lite "stilla", och liite retro i.. det var inte enkelt
att försöka kombitionera det hela, men det ska signalera mina känslor.. Så jag har valt att inte ha någon foto på nån av oss.. får se hur lång tid jag behåller denna design. men

gör er röst lyhörda nu ; Vad tycks? ärligt föredras. =)

ps: Storm har två tänder på väg, en har tittat ut och en snart, det ser ut som de två tänder konkurrenterar med varandra för de kommer ut nästan samtidigt.

Viola.

Små meningar från folk som värmer som låter:
"Jag har tänkt på dig"

Det betyder väldigt mycket för mig och det gör mig glad att höra det,
tackar ni alla som har sagt det till mig.
Det värmer mig och jag är glad att jag har er.
*Hjärta!*

Viola!






(Hemliga skatten uppdaterad!)

Jag vet att det är min egen blogg så jag bestämmer själv, men jag tyckte det var roligare att dela av mig
så några kan kanske nappa mitt josannahdieten, jag kan skriva mer detaljer om det, alltså med punkter, än förra inlägg för det är stökigt.  och inte allt är nämnt..

Jag har funderat på att skapa ett kategori om mitt bantning så det är sorterat och lättare för er att välja vad ni vill läsa. =)

Men en liten fråga till er alla, vad vill du läsa mer om mig? eller vad tycker du jag ska skriva? vad är du nyfiken på?

men slutligen det är ändå jag som bestämmer, jag bara är nyfiken på vad ni är nyfikna på.

Viola.

Jaa.. jag är så nervös nu =)

"Jackpot eller nitlott", vad menar jag med detta? Läs i min hemliga blogg, bara fråga efter koden

Nu slappnar jag hemma, funderar om jag ska bygga en hus i thesims 2, brukar inte längre spela därinne, lite tråkigt men har fastnat för ett annat spel,  eller spela wow, men bestämde mig att skriva blogg lite. läsa allt bloggkoll inläggena
så se hur trött jag är efteråt. 15 olästa tror jag det är..
Puh, men skönt att man har blogglovin/bloggkoll egentligen, för när min internet "städas" så allt är borta, och då glömmer jag dom i min favoriter, så jobbigt att leta och hitta. men blogglovin håller ordentligt för en. lyxigt! hihi

nu sover alla 6 ungar, för 30 min sedan skickade jag tjejen i sängen.. så nu sitter jag ensam..

men, sorry för ett tråkig inlägg, vill bara tala om min blogg är uppdaterade. =P


men what in hell.. jag måste berätta en roligt sak!
Jag har inte nånvåg hemma, Olle, om du får panik och måste rätta. så gör du det bara.
Så jag bestämde mig att mäta mig hur stor jag är runt om mage, höft, bröst, olika., men bröst behåller jag för mig själv. inte ska ni få veta mitt hemlighet ;-)
men mage var 123 cm när jag började, och igår stod den 115 cm jag blev SÅ lycklig! jag sprang nästan till allrum och väckte mic, "JAg har förlorat CM! jag är 115 cm NU!! Jippi!"
Senare på kvällen tänkte jag, "tänk om jag har målt fel? tänk om egentligen bara så, pii samma ingen skillnad?"
Och sen idag "när kan jag se att jag är smal? När? hmm.. "

Men TÅLAMOD, tålamod, tålamod... tål..a..m...o..d.. är mycket mycket viktigt i bantningen! Puh.. Har inte tränat nått här vecka. men lustig är då 3:E träning hade jag sällskapet av Maja. Hun är duktig men slarvade lite! Ja jag berättar. men det var verkligen SKOJ att ha sällskap, och hon fick träning värk, och jag. Ingenting. bara lite öm. Har jag tränat dåligt eller?? Hmm och nu orkar jag inte kolla mat för GI mat är ofta LAX, det hatar jag, spyr nästan av det. så.. hjälp mig! är i desperat..
Viola!

 Älvan

- varför sätter du inte upp bilder oftare?
Skulle vilja sätta bilder upp, men tyvärr så ogillar jag "min" kamera..
- hur mycket vill du gå ned?
Jag vägde som 121 när jag var höggravid, och har lyckats gå 23 kg ned, så jag ville gärna fortsätta till jag väger 75. räkna ut det du ;-)
- vad anser du om mig? haha :)
mest som en lilla flicka, som plötsligt blev vuxen, jag tycker du har så otrolig karisma, me like it. ;-)

Ellisofie:
- vad har du för mål att vilja jobba / arbeta med?
Att lyckas gå ned i vikt för min hälso skull, och att lyckas i denna rättegångprocess.
- Vad vill du bli?
Jag vill bli städerska i nuvaranda ögonblicket, bara för att jag fick veta att man kan gå snabbt ned av detta jobbet,
men annars hade jag varit sugen på många olika jobb. Hjärtkirugi var en dröm, men orkar inte plugga så lång tid.
Bonusinfo: om du hade ställt din fråga till mig som 3 åring så ville jag bli cykelbud, det resluterade i att jag med min röda trehjul cykel ramlade ned i tunnel och hade bakhuvud blödande hem.
- Vad har du för sko storlek? =)

Den största, att min klasskamrater kallade mig för bigfoot. hihi jag har storlek 41/42.

natty

- hur ser ut din familj, alltså hur många barn, gammal?
Mina barn; Elijah 6, Debora 4, Storm 0, Bonusbarn; Maiken 11, Mathias 8, Michlas 6.
- hur bor ni?
Vi bor i pytteliten lägenhet, nämligen 85 kvm 3a, men med en otroligt vacker utsikt över sjö/havet.
- kommer du bo i danmark för gott?

Det tror jag nog, fast har varit sugen på att komma hem, men om jag nånsin ska flytta tror jag nog att det blir först när barnen blir myndig, alltså om 20-21 år, men vem vet? Just i detta ögonblicket, så tror jag att jag kommer att dö här i danmark.

Sol Jenny

Hej!!
Hej!

- Saknar du din familj i Sverige??
Ja det gör jag, saknar mina bröder, och min mamma. och speciellt farmor&farfar.
- Saknar du dina vänner i Sverige??
Nej, det gör jag inte. det gör för ont annars.
- Hur ofta du kom till Sverige??
Jag försöker komma minst 1 gång per år..

- Vad jobba du i danmark??

Jag har inget jobb, är mammledig just i detta ögonblicket..

Linda

- Kul att "se" dig igen:). Eh..kommer inte på nån annan fråga än- hur mår du idag?

Ja, det var trevligt att du kollade in ;-) Ja jag mår bra idag, fast lite hosta.

Pea

Åhh kul med frågorna!
Och det är roligt att folk vågar fråga;-)

- Har du något jobb nu? Jag minns sist att du jobbade på en restaurang?.. eller har jag fel?...:S hihi..
Nej du kom inte ihåg fel. Jag jobbade i McDonald´s, så jag nu är mammledig, men ska leta annat jobb efter mammledighet.
- Ska ni skaffa flera barn ihop?:)
Det har vi pratat om, och vi vill gärna ge Storm en syskon, så det blir nog 1 mer sen är mitt barnfödande slut. max 4 förlossningar för min del. =)
- Planerar att flytta till Sverige framöver?
Nej har ingen plan att flytta till Sverige, det är här jag bor.
- Hoppa in gärna i min blogg o ställa frågorna till peter om du är nyfiken! :)
Har kollat in men kunde inte komma på en fråga. =/
kram kram på dig!

Miss Borén

Hihi, idag ska jag svara på frågorna i min blogg :)
Men nu kan jag också passa på att fråga dig innan du svarar ;-)
Jaa.. trevligt med sådana inläggen ibland.

- Varför bor ni just i Vejle i Jylland?
Bor inte i Vejle, men Fredericia, det blev så för att Mic bodde här och jag sov hos honom ibörjan innan jag flyttade in. så därför, men okay, Då jag bodde i sverige, så fick vi erbjudande ett hus, som var i Brande, så det blev automatiskt dit, för exmake familj bodde nära då, och det var mycket pendlande och vi var isolerade, så vi flyttade till vejle sen lämnade jag honom så det blev fredericia.. lite ironiskt att jag flyttar närmare sverige för varje flytt. =)
- Hur träffades du och Michael?
Jag träffade honom för  7 år sedan nästan, men jag hoppar det över, vi träffade med "känslor inblandat", i augusti 2007, då jag höll hans hand av ett misstag i troende att det var en väninna, och jag tänkte "FAN! jag höll i en snyggning, och hoppas inte han tror något." Sen på tre fester så växte kärlek till honom.. jag kan uppdatera en inlägg om det om du är nyfiken?
- Ska vi träffas någon dag? :-)
Skulle vore skoj om vi träffas nån dag.. =)


Känner ni att ni har missat denna chans, så kan ni faktiskt passa på och fråga härinne. =)
Eller är ni missnöjd så får ni förtydliga er fråga.

Viola!

Frågorna om mig om mitt liv, om allting som berör mig, vad vill du veta, vad är du egentligen nyfiken?
jag lovar att jag kommer att besvara frågorna, deadline: 1 mars

krav: du ska kunna ange vem du är som frågar, och ha modet till att fråga..
Viola!