Jag tänkte precis nyss den vanligaste tanke hos mig; Blogga eller inte?
så jag stängde av internet, så ändrade jag mig, nu skall det minsann bloggas! =)

Jag har funderat på att flytta till metrobloggen, men jeg måste erkänna att jag avskyr metroblogg.
Enda postivita med metroblogg är att man kan låsa vissa inlägg, så jag kan uttrycka mig mer öppensinnigt och kanske grovt, utan att behöva bekymra mig om att nån läser och staklar mig..

Skulle va en dröm om bloggen också har samma låssystem, så slipper man att låsa hela blogg vilket känns lite
onödigt, och jag har testat en gång för nån år sedan att skapa ett nytt blogg och låsa den, så länka till den då och då, men det känns inte så bra, jag tappade motivitation snabbt.
Ja jag vet att det finns flera, tex blogspot, tumbr, osv. men jag ogillar dem.. vill ha ett blogg som man kan fritt designa eget design, än att behöva betala en röd öre för det.

Vet ni nått mer så är jag tacksam!


 Hur det går med lillungen; 1 månad gammal har han tagit 1½ kg på, och vuxit 7 cm, det betyder att han är 5000g (5kg) och 59 cm.. 

Sundplejersken, jag vet inte vad det heter på svenska, men hon som måtte henne och frågade om flera gånger
om jag verkligen bara ammade honom och att jag inget ger tillsättning.. 
Han är nattbajsaren, han älskar att bajsa oerhört mycket enbart på nätter, resten av dagen bajsar han lite bara,
så det borde inte va nått konstigt om jag ser ut så här;


Det är underbart att sova på nätter bredvid lillbarnet ändå, blir alltid varm om hjärtat när jag ser
hur gott han sover och hur han sover.
Igår försökte han le lite, fast imorse gjorde han genombrottet, han skrek när han låg på sängen och jag skulle fixa lite, så jag kom fram till honom, ta upp honom, och så pratade jag lite, han tittade på mig och log först vid vänstra kind så kunde jag se att han har smilgropen arvd av mig,  sen log han stort! härligt.
Det brukar sägas att barnet kan le först via 6 veckors gammal, fast han hade lite brått, för han har inte ens hunnit blivit 6 veckor gammalt. han är visst glad att se mamma, eller skrattade han bara åt mig.. vem vet?

Det går faktiskt bra med Storm, han blir svartsjuk då och då, jag tror att han inte riktigt förstår att jag är tvungen att bära babyn så mycket, att jag inte bara kan lägga honom från mig när han skriker för full hals.
Så han kan bli sur, men jag gör så gott jag kan att tillägna tid med honom när lillungen inte skriker/sover.
Idag läste jag att han har bästa vänner på dagiset, Amanda och Dorat, och är galen i dinosuarier, vilket han är också härhemma. =)

Ja återkommer snart.