Jag läser flera gånger nånstans, "Du är bara för bäst! Jag skulle inte ha varit här idag om du inte fanns." 
 "Min liv skulle vara tråkig om du inte fanns!"

Det kan kanske stämma, men att säga det och inte mena det är lite smaklöst.
Man kan inte säga "Fandens jeg har så tråkigt, för jag har aldrig mött henne."
Man saknar ju inte det man inte har bemött eller upplevt, Eller hur?


Men jag har iallafall en speciell kvinna platsad speciellt i min hjärta, alltså inte som kärlek utan henne evigt tacksam. Hon är verkligen en som jag hade formodelig inte varit i liv om hon inte var med mig den dag.
Den dag är nån dag i maj 2000 i London.
Jag kan inte glömma detta ögonblick, seriöst, var chockad när jeg insåg att man var så nära att dö.
Vi vart på en klassresa innan våra avslutning, och då hade lärare gett oss fri tid att springa och shoppa eller titta runt, så jag och Tobias, och Jinna, Vi brukade vara med varandra, och då skulle vi springa över en mycket trafikerad bilväg, och i dett ögonblick hade jag glömt att det var vänstrettrafik, Så jag kollade fel, jag såg mig till vänster och så ¨höger, "Ingen", Jag sa till Tobias. "NU!" Så vi båda skulle springa, så precis bakom oss var Jinna, och hon tog fast i våra ryggsäck, jag hann tänka "Vad fan?" precis då susade en minibus förbi oss.
Hade Jinna inte varit uppmärksam som vi, hade vi krockat buss.

Ironisk med våra förhållande, är att vi knappast var så slyngelväninnor i skola, hon var på "snobbarna" grupp, och jag var mig själv, ändå kunde vi alltid prata med varandra om allt.
Vi litade på varandra på något sätt, det gör vi fortfarande idag, vi träffas knappast, men varje gång vi snackas i msn, så blir det alltid lång konsveration.

Hon är inte alls i min "närmast vänner" Men ändå är hon där.

Så vill jag säga det här;
Jinna, utan dig hade jag varit död i 9 år.
Evinnerlig är jag dig tacksam.