[Nytt projekt i mitt liv!]
Igår satt jag i tåget mot Århus, och jag njöt av att titta på utsikt genom fönster,
Danmark har så vackert landskapet, lugn och mycket mark, lite skog.
Då slog det mig att det är NU jag påbörjar min process "återfödelse i livet."
Inget sånt med religion att göra, men det är NU jag jobbar och får ordentligt hjälp till
att bearbeta depression och att lösa mitt problemerna,
så jag återföds den dag jag äntligen blir klar, att jag blir som ny människa
med mer livsglädje, och evt mer öppet.
Jag har alltid oroat mig för att BEHÖVA komma till en psykolog,
att jag var ett psykofall, alltid varje gång jag möter upp till läkare så avstod jag.
Jag har alltid sagt "snart ska jag möta en psykolog" men blev aldrig av, jag gav alltid upp.
i rädsla att min personlighet skulle förändras, eller att få ett bekräftelse på att jag är en
mentalsjuk, eller sinnesjuk, eller psykofall.
Men så var det ju inte. det var som att prata med en mycket klok vän. drack kaffe och prata ut.
Dit ska jag igen, med glädje, ska bli spännande att få nytt livsglädje.
Så jag kan utstråla igen, och av självaste grund: Jag är lycklig i mig själv, i min sinne.
och inte bara lycklig för att jag har nära. men för att jag finns. Det ser jag faktiskt fram emot till.
=)
Ps. jag är inte rädd att berätta, det är tabulagt ämne att erkänna, men det hjälper andra som inte vågar ta steget.
***********
Glöm inte att fråga på om Danmark
Danmark har så vackert landskapet, lugn och mycket mark, lite skog.
Då slog det mig att det är NU jag påbörjar min process "återfödelse i livet."
Inget sånt med religion att göra, men det är NU jag jobbar och får ordentligt hjälp till
att bearbeta depression och att lösa mitt problemerna,
så jag återföds den dag jag äntligen blir klar, att jag blir som ny människa
med mer livsglädje, och evt mer öppet.
Jag har alltid oroat mig för att BEHÖVA komma till en psykolog,
att jag var ett psykofall, alltid varje gång jag möter upp till läkare så avstod jag.
Jag har alltid sagt "snart ska jag möta en psykolog" men blev aldrig av, jag gav alltid upp.
i rädsla att min personlighet skulle förändras, eller att få ett bekräftelse på att jag är en
mentalsjuk, eller sinnesjuk, eller psykofall.
Men så var det ju inte. det var som att prata med en mycket klok vän. drack kaffe och prata ut.
Dit ska jag igen, med glädje, ska bli spännande att få nytt livsglädje.
Så jag kan utstråla igen, och av självaste grund: Jag är lycklig i mig själv, i min sinne.
och inte bara lycklig för att jag har nära. men för att jag finns. Det ser jag faktiskt fram emot till.
=)
Ps. jag är inte rädd att berätta, det är tabulagt ämne att erkänna, men det hjälper andra som inte vågar ta steget.
***********
Glöm inte att fråga på om Danmark
Kommentarer
Trackback