Ja, jag tycker det är faktiskt gåta att kunna skriva så bra som möjlighet, men jag gör ett försök.

Jag är född i USÖ, i örebro sjukus, fick diagnos som döv när jag var ungefär 1 år gammal,
då började jag på dagis i Katrineholm, där sa jag mitt första tecken-ord = kaka.
Hade flyttat lite runt, tror det beror på mitt dövhet som krävs teckenspråk kunniga dagis/skola,
Sen flyttade jag till örebro dagis som nu idag inte finns längre, men där fick jag pendla varjedag i taxi, till slut
bestämde familjen att flytta till örebro då jag var 3 år gammal och inte längre behövde pendla 45 minuter lång per tur.

Så bodde vi på sörbyängen i 10 år ca, jag hittade på mycket bus/hyss som liten, 
Jag kan, som 3åring från att sitta utanför tv och titta, nästa ögonblick cyklar jag ute för att sedan komma hem och gråtande med blodig hjässa.
Vad det som hände; jag såg en tv som handlar om en cyklist som cykla överallt, och med cykla nedför trappor. 
Tufft! 

Jag älskade att cykla, jag kunde gärna cykla till "brun kiosk" och skriva kråkerispråk, och fick gratis godis, så kom polis å hämtade mig, jag visade polis vart vi bodde, men jag pekade dit och hit och säger "Dää är dagis" eller så, så polis fick köra dit och hit tills jag äntligen visade vart vi bor.. 
Det hände flera gånger.




Jag har annorlunda åsikter, som gör att det utskiller mig från mängda, det var tufft när man var yngre,
för då tyckte man nämligen att alla ska tycka samma sak.
Ska man avguda en pojk från baywatch, så ska man tycka samma sak, hittar en fel hos honom så ska vi
sluta att avguda för han har sned näsa.
Men jag var envis och struntar i, och tyckte ändå att "han är fin." och därför fick man ett stort affich. ;-) 

Perfektionist som barn, tro det eller inte, men, min mamma sa "Ingen stol fick sitta fel." som gällde för mig
Min farmor och farfar brukar ha deras hus rent, men jag kunde ändå hitta smuts!
"farmor, du har inte dammat här" och pekar dit.
Idag; världens lataste, orkar knappast att dammsuga, trots att jag ser att det B E H Ö V S.

Nu mer vuxet information;

Jag har ingen utbildning, jag gav upp i gymnasiettiden.
Ingen jobb heller, men har fin fastfood-jobberna i CV.

Jag älskar att låta mig inspireras av människorna, deras konst, deras åsikt, deras brinnande flammande för en speciell sak.  Jag är bra på att se på saken i båda sidor, "för och mot".

Jag gillar att diskutera, för jag vet att det medför att man utbytter åsikterna, blir irriterad när folk,
"Nä nu struntar jag i det här, du tycker ditt, jag tycker mitt!"Tex;
Personen: "Jag är vegan",
Jag:"Okej, jag är köttätare,"
Personen: "Fyfan för dig jävel GAM! tänker inte diskutera mer med dig"

För jag tycker att man kan diskutera i all evighet för att förstå hur personen tänker, sätta mig in i dennas perspektiv, och sen överväger jag om det kan va att personen har faktiskt poäng och har kanske rätt,
för att sedan säga "nej du, så tycker jag. bla bla." det händer dock att jag ändrar åsikt. därför är diskuterande
intresserant, men om det medför till bråk så ger jag upp fortare och håller käft.

Jag har svårt att bestämma mig, jag kan tex stå i affär och tveka i 20 minuter om jag ska ha 
mörk choklad eller choklad med smak i.. 
Jag är rak på saken, men år efter år har jag blivit för försiktig, och går helst som en katt runt om  hett gröt.

Jag har ingen kreativ alls, jag efterliknar för mycket, försöker jag att komma på nått så står jag som en saltstod.
Jag menar, jag ser en som ritar en gullig drake, så gör jag samma sak, 
jag kan inte ens komma på eget ide, 
Exempel; Ni ser denna design, fick jag ide av en hemsida som förklarade hur man gjorde ett gammal fotograferi.

Jag gillar att laga mat, baka, men är lat, orkar inte ens.
Jag har stora drömmar som jag inte genomför för jag orkar inte. 

Så lat är jag ;-) 
det får räcka så.