Jag hittade denna citat inne i Facebook, och det gav mig starkt intryck,
och jag har spekulerat över detta, eftersom det upplevar vi inte i Danmark.
Ser dansk flagga, "Dannebrog" ofta och ingen attack eller likadan mot den som har pyntat dansk flagga utanför hemma.

Svenskar har all rätt till att kunna sätta ett par eller flera utanför ytterdörrar, bara för att visa att det är en glad dag.. Svenskar har rätt att va stolt över för att va svensk och samtidigt skämmas för en del politiker idéerna.
Sverige är ett bra framtid möjligheter för utländska folk som har behov att komma till ett trygghet.
Dock kan man skämmas om man avvisar denna asyl efter många år boende i Sverige eller likadant.

Ni ska va stolta svenskar som har äntligen gjort det möjlighet att inviga homosexuella par till äktenskap,
vilket man kan få dödsträff i några länder, att man blir utfryst av hela släkt, osv.. 
Där i Sverige älskar man fortfarande lika mycket trots läggning, vilket ger utländska homosexuella frihet och trygghet att va i Sverige, att slippa bli dömda till döden.

Ja listan kan göra oändliga.

Att man gav sig och ändrade ordet Negerbollar till chokladbollar var redan då stoltheten borta, svenskar gav efter.
Att ändra ord betyder ju att man stötter dom i att det var i syfte att diskminerande, vilket betyder att man
nedkränkar i att ändra ord, för det erkänner man att det var menat som att äta mörkhyad folk.

Kulturkrocks dyks upp och det är något man ska gå genom, och acceptera allting, jag kan dock förstå om det
var sådan att alla svenskar syftade på att visa hat = kultur så det ska man inte acceptera.
men svenskar tar emot utländska och ger dom bra utbildning och sånt. Det är något man ska vara glad för.

Sådana små saker = små trin till att bli svaga i ryggen. Man har rätt till att älska detta hemland man föddes i.
Canadiska svensk och älskar canada för denna barndom har gett den person som har valt att flytta till Sverige = nazist?

är jag nazist för att jag tycker att svenska mat är någonlunda GODARE, och tala inte om godis, kakor som finns i
Sverige. Bör jag inte flytta tillbaka till Sverige för annars är jag hemsk som inte tycker att Danmark har godare än mitt hemlands mat?

Jag tycker att det är på tid att man slutar att va ynkrygga och lyssnar på dom påhittande som är otroligt dårskapet..

Sjung högt svensk nationalsång när det är nationalsdag, och via tävlingar, osv.
Flagga STOLT upp svensk flagga.
Sätt dit små söta svenska flaggor vid dörr, eller i krukor utanför hemma, för att visa att man firar nåtting hemma.
som kan va konfirmation, eller födelsedag, giftermål, dop. osv.

BEVIS att ni är stolta svenskar och gör det, och förklara varför så folk vill få ändrad åsikt.
NI kan bevisa att sverige är bättre än danmark som har gjort något riktigt dårskap proviens mot mellanösterna.

Ni kan bevisa att ni är stolt för att va svensk och har multikultur, med olika folks utsprung, utan dom hade ni bara varit svenskar, ni har blivit matrecept rikare tack vare utländska folk med deras matkultur.
Ni har lärt känna olika religon, olika kultur, ja listan kan göras oändlig.
Och ändå behålla dom som vänner, trots att ni är svensk och inte dom.
VA stolt, skäms aldrig. GE aldrig efter, utan att förklara, och få dom att gå genom kulturkrock.
ATt ge efter betyder att man ger dom rätt att vi hade i syfte att nedgöra dom, det var stort misstag
att börja med små sak som negerbollar..
NU vet alla i fel tro att det var syftat att nedgöra.
"Negerbollar åhh va gott att äta dessert från afrika, hahaha." -stilen.

NI borde istället skämmas för dessa småmisstag, se hur nu det har utvecklat sig?!
Får inte får inte får inte si och så.

Hej allihopa, jag har funnit en bloggare som har verkligen tankeväckande blogg med sina inlägg om
vad man kan göra sitt bättre att förstå, lyssna och uppfostra och vilket följande det ger barnet osv.
Jävla intresserant så jag känner att det är inte rättvist om ni inte också får en del av denna blogg.

http://petrakrantzlindgren.wordpress.com/

Kan ge ett exempel på hennes sista inlägg:

- Jag är så tjock. Kolla vad ful min mage är mamma!

Mamman till den sjuåriga flickan som står framför spegeln och beklagar sig över sin inbillade övervikt känner sig chockad, arg, sorgsen och hjälplös. Flickan är sju år, fortfarande ett barn! Hon borde överhuvudtaget inte fundera över sitt utseende, än mindre över sin vikt. Mamman önskar av hela sitt hjärta att dottern vore nöjd med sig själv och visste att hon duger, precis som hon är. Spontant och med eftertryck säger hon till sin dotter:

- Du är inte alls tjock gumman! Du är smal. Och jag tycker att din mage är jättefin!

Svaret är naturligtvis sprunget ur kärlek och välmening, men jag ser ändå två problem med det.

För det första ger det inte flickan det som hon behöver: förståelse. Förståelse för hur det känns för henne att tänka att hon är tjock. Förståelse för hur viktigt det är för henne att uppleva sig själv som fin. När mamman säger ”du är inte alls tjock gumman” upplever hon ingen förståelse. Hon hör en faktapresentation och mellan raderna: ”du känner fel!”. (Jag har skrivit mer om skillnaden mellan att förstå och förklara här).

Om det ena problemet är att dottern inte får vad hon behöver är det andra problemet att mamman inte lyckas förmedla det budskap hon vill förmedla. Mamman vill lära sin dotter att hon duger precis som hon är. Att alla människor – oavsett utseende – är värdefulla och värda att bli omtyckta och älskade. Men det är inte vad hon förmedlar när hon försäkrar dottern om att hennes mage visst är fin. Istället bekräftar hon – genom att hålla kvar samtalets fokus kring dotterns utseende – uppfattningen att utseendet är viktigt. ”Du är smal. Din mage är jättefin.” Outtalat, men ändå väldigt tydligt, tror jag barnet hör slutsatsen: ”Alltså har du har inget att bekymra dig för.”

Mitt förslag: skifta fokus. Från dotterns faktiska utseende till de tankar och den oro som ligger bakom påståendet att hon är tjock och har en ful mage.

- Jag blir nyfiken när jag hör dig säga sådär älskling. Tänker du att det är viktigt att vara smal?
- Ja. Lite.
- Berätta! Vad är det som gör att det är viktigt?
- Jag vet inte…
- Nä.. (mamman är tyst och väntar in flickan)
- Alice och Karin säger att dom bantar.
- Jaha?
- Dom säger att dom inte vill bli tjocka och äckliga. Inte som Tuva.
- Vad tänker du när du hör dom säga så?
….

Samtalet fortsätter med att dottern berättar om sina tankar och sin oro och mamman lyssnar och ställer frågor. När dottern så småningom upplever att hon blivit lyssnad på och förstådd (vilket inte alls betyder att mamman hållit med dottern i det hon sagt, utan bara att hon lyssnat utan att värdera) är dottern också öppen för att lyssna på mammans syn på saken.

- När du berättar att det är viktigt att vara smal för att bli omtyckt i din skola känner jag mig ledsen. Jag tänker att alla människor är värdefulla och har rätt att bli omtyckta – oavsett hur dom ser ut. Vad tänker du om det?

Mammans fråga ändrar förstås inte på de sociala mekanismer och hierarkier som styr i skolans värld. Men den visar dottern möjligheten att se på sig själv och människor hon möter ur ett annat perspektiv. Någon motsvarande perspektivvidgning sker knappast när mamma svarar: ”din mage är jättefin”. Det svaret bekräftar bara dotterns uppfattning att utseende är viktigt.

"Flickan själv klagade över att det gjorde ont,
 men sade att hon inte heller ville ha rynkor i ansiktet."




Källa;
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article13039105.ab

Storm är verkligen tokig i glass.
Jag foreslog att vi kunde dra till stan och unna oss glass, så det ville han gärna,
fast kolla på cars imedan jag diskade.
Så bad jag honom att ta byxa på för vi skulle snart gå.
Tog på sig en cars nattröja, sen tog av den självmant.
Så satt han med byxa och tittade på mig som dammsugade lite.

Jag: Storm, vi ska åka snart, ta på dig byxa.
Storm nickar och säger samtidigt: "Ut och äta glass, ja ja. ut glass, ja ja. ja ut till glass. ja. ut glass ja ja.
Så kom det något spännande på teven så Storm tittade,

Jag: Storm, Ta på dig byxa nu.
Storm: OJ, visar ett tecken "Hoppsan". Ut glass, ja ja (kisar med ögon) ja ja ut till glass.

Observera, han nickade hela tiden när han pratade. =P

Vilka som är min bloggfavoriter,
är faktiskt först och främst min familjen.
Min bror började att blogga trots att han tyckte det var jättetöntigt att mamma skapade blogg.
Sen föll han i träsket. haha.

http://justanotherjoke.tumblr.com/
Kortfattat inlägg, uppdaterar via iphone.
Så är han helskön bror.

http://lova-li.blogspot.com/
Min fina brorsdotters mamma som uppdaterar om henne.
Mycket kortfattat och alltid foto.

Min lillebror och mamma har bett mig om att fixa deras bloggdesign sen la de bara av..
Taskigt av dom... Mycket.


http://lindablom.se/ 
En ung frisörerska som jag gillar skarpt, verkar gullig kvinna, som har två toksöta småhundar.
Så gör hon underbara tavlor som man kan beställa av henne.


http://ladydahmer.se/ 
En feminist genusmedveten kvinna som vågar att skriva och visa upp sig som ingen
andra vågar.. En knivskarp kvinna med skön humör.

Sen är det mångbarnfamilj bloggar som jag gillar extra;

http://minbebis.com/blogg/tiobarnsmamma/
Mirka har 10 barnen och är gravid igen..
började läsa hennes blogg innan hon medverkade i tvserien "Familjen Annorlunda."
Verkligen imponerande att hon har tid och krafter till så många barn, och är så avslappande.

http://minbebis.com/blogg/barbamamman/
Sverige yngsta 7barnens mamma, bara 28 år, och upptäckte bloggen genom Familjen Annorlunda. 
 
Dessa 2 bloggar känns extra roligt att läsa, eftersom jag själv har 6 på väg 7 barnen,
(3+1) är mina biologiska barn.

hmm, det är nog allt.

Åh, ser att många har skrivit till denna dagen.
"Jag har inget tro." färdig. tack och hejdå.

Bah, det betyder inte att man tror på GUDarna, eller så. utan vad för tro för en..

Jag hade varit kristen sedan jag var 15 år, då kom jag i gemenskap
med andra döva ungdomar som gjorde att vi växte tätt ihop
att det blev svårt för de andra nykomna att komma in i gemenskap..
Jag hade dröm att bli dövpastor, jag ansåg en (dåvarande) pastor
hade inte pluggat nåtting speciellt, så tänkte jag att jag kunde gå
samma gymnasietprogrammet som pastorn gick till.
Mediaprogrammet..
Jag var medlem i frikyrka, Filadelfiakyrka.
Jag älskade att stå på scenen och sjunga lovsånger.
Jag växte ganska snabb i vetande om vad som stod i bibeln.

Dock var jag nyfiken på mitt sexualitet samtidigt, jag blev förälskad i en bisexuell klasskompis,
och jag förbjöd mig själv att utveckla detta då jag var kristen och
"det är inte rätt."
Skulle man frestas till det förbjudna frukt bör man be till Gud.
Jag fick träffa en utländsk pastor som hade varit bög och blivit omvänd, hade nu en fru och 2 barn.
Jag hade en samtaler med några "förtvivlade", en som upptäckte sin bisexulaitet och frågade mig om hur man
skulle göra, jag svarade "Jag vet faktiskt inte, be till gud att frestelserna försvinner."
Det hjälpte inte alls, idag är hon lycklig gift med sin kvinna, och fortfarande kristen.

JAg träffade en make som hade konstig syn på bibeln, så jag tänkte att jag kunde vägleda honom till rätta.
Men vad som hände, min dröm om pastor krossades, han stod starkt på att kvinnor ska vara tyst i församling, och gav olika exemplar på att kvinnor som pastor går fallit.
Mycket kränkande, så jag ville inte fortsätta kämpa min dröm.
Jag fick inte äta blodpudding eftersom det är avgud.
Jag fick ta bort min älskade piercing för att det är satans handling.
Jag fick inte tatutera mig för att det är satans handling.
Jag fick inte unna mig ett gott öl. för det är satans handling.
Jag fick inte komma till puben utan att bli dömd för att vitsa mig med mina vänner som lever i synd,
även om jag njöt vatten.
Jag fick inte diskutera med folk om religions riktingarna, om new age, om muslim, för det kan få mig att falla.
Jag fick helt enkelt inte vara mig själv..
Vilket var F R I H E T E N när jag skilde mig, och kunde nu leva livet som jag vill.
Jag behövde nu inte gå till församling och lyssna på någons kritik, jag behövde nu inte oroa mig för att
få mail med kränkande "DU kan falla till eldshav! Be till Gud om förlåtelse!"

Nu ger jag dom bara fingret. Jag är ju inte längre kristen, må de tala skit om mig utan att jag behöver lyssna. jag fiser bara i deras närvaro det luktar så illa så jag behöver inte föra ord ens.

Min tro, är att jag tror att på Gud existens, jag tror dock på att vi har friheten att göra som vi vill dock vi själv vet konskvens, tex = dricka mycket = baksmälla. Orka? sådana gränser.

Min livfilosofi nu; Jag tror på att man ska tro på sig själv, alltså, "Gud finns inte, tro på dig själv" Stilen = INTE alls.
Jag tror på att man ska tro på sig själv att man kan mycket mer än vad man tror och att man
frestar sin kropp att pröva nytt för att styrka en självtillit, som att försöka våga mer.
Det behöver ju inte betyda att testa saker som ger negativ responser, utan att utveckla sitt jag.
Testa sin gränser, så man känner sig själv bättre. Vi tror att vi vet allting om sig själv, men det gör man faktiskt inte..
Jag tex hade varit så fobi för hajar, nu idag vill jag inte riktigt kalla det för fobi. Jag är otroligt rädd fortfarande, ja, men jag har nästan vunnit över fobi, jag har sett hur vithajar dödar och äter osv utan att bli rädd.
Jag har kommit så långt att jag tycker min fobi (hajar) är så vackra varelser.
det gällde om att våga tro på sig själv att jag kan utveckla, utan att behöva hämmas av detta, utan att kämpa och ge fan i dem som säger motsatta till mig.

Detta att komma ut från frikyrka till att vara friheten själva tog tyvärr inte bara en dag.
Jag var jäkligt försiktigt, sen utvecklade jag mer och mer, så skadan försvinner ett tag efter tag.
Mitt sexualitet är jag nu hetrosexuell, skadad som bara den..

Hrm.. ja det var allt. :-)

"öhh!!" har jag mitt första tanke, vilka /vad är favoritsaker för mig..
Jag har inte nått speciellt saker som jag favoriserar..
färg, mat, osv, finns för mig men saker, hur ska jag se på ordet "Saker"?
i vilket begrepp är det egentligen?

Hm, så jag har faktisk ingen anelse, =/

Men bjuder på lite favoriterna istället för saker.
Favoritfärg; lime /grön, Lila, mörkt grått/svart.
Hårgrejer; Balsam och hårinpacking kan jag INTE leva utan.
Kaffesump som hudpeeling.

Hoppas det är tillräckligt =) Isåfall får ni fråga på om ni vill veta nått speciellt objekt om jag favoriserar. =D

Jag börjar få motivation tillbaka att skriva blogg.
Jag har haft gravidbesvärligheter, mådde dålig hela tiden, vilket gjorde
att jag tappade lust att tillbringa så länge tid via datorer.

Nu är jag bara non-stop förkyld, precis som jag var när jag väntade Elijah..
Förkyld varje dag i hela graviditet. skitjobbigt!!


Dock har jag tänkt på att jag har tagit ett väldig-lång-paus av 30 dagar om mig själv.
Tycker ni att jag ska fortsätta och avsluta mitt 30dagar utmaning?

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Om det här vore min sista dag.
♥ Dag 7 – Vänner.
♥ Dag 8 – Favoritsaker.
♥ Dag 9 – Min tro eller livsfilosofi.
♥ Dag 10 – Bloggfavoriter.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig.
♥ Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig.
♥ Dag 14 – Dåliga vanor och laster.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Första kyssen.
♥ Dag 17 – Barndomsminne.
♥ Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Mina förebilder.
♥ Dag 21 – Mina dåliga sidor.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Mitt hem.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – Det här är jag bra på.
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats. 
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor.
♥ Dag 30 – 10 dödssynder.