Vi promenerade lite raskt hem från stan igår,
Så såg jag ett vitt varensbil, eller vad heter det, det ser ut som minibuss men har "saker".. Skåpbil?

Men, det var iallafall en medelålder kvinna, hon hade brun hy, svart hår, lugg. och lite lös dubbelhaka.
så såg hon ut som min mamma. men i samma ögonblick såg jag att hon inte var. var det tomkänsla som
bubblade upp.
Hon är den eneste i familj/släkt som har besökt mig i danmark flera gånger sedan jag bott här i 5 år.
Lillebror har även varit här en gång. och ingen annan.. det gör mig självklart ledsen.
Alltid svårt, ekonomisk och tidplaner passade aldrig.
Det är ändå något jag får räkna med sedan jag flyttade 7-900 mil från min mamma.

Och på något sätt lyckas jag alltid gråta när hon oväntat kommer för att träffa mig.
 Vilket gör henne osäker, var jag ledsen eller glad för att se henne?
men hon ska inte oroa sig för det är alltid så jävligt härligt att se henne.
Att se hennes typiska kännetecken, alltid lugg, lång svart hår, och evt grå hårbotten, och hennes söta dubbelhaka.
hennes speciella mysiga ansikte, det är min mamma. Hon har inte haft det enkelt i sitt liv,
men hon är en kämpe, genomgått mycket ändå står hon uppe.
vi har samma humor (nästan), och vi finner alltid på något knäppt om vi är i sjukhuset.

Hon är en helgon, vilket störar mig och lillebror.
Vi är boven enligt henne, alltså när vi får för mycket i växel så behåller vi den, men hon räknar att hon har fått 20 kr för mycket så går hon TILLBAKA och "nej, ni har gett mig för mycket pengar.".
(Vi vill ha extra pengar, ge oss istället!).
I julas hittade jag oöppnade chokladpraliner, den låg glömd i tåg, så jag tog med den hem till mamma. mamma sa "Nämen du tjuvar.", (nej jag hittade den. inte tjuvat. det är skillnad ;-) )
Om det var hon som hittade choklad praliner så skulle hon nog lämna till hittegods..

Jag hoppas så innerst i mig att hon kommer mycket snart.. vi ses nu för tiden kanske 1 gång på 1-2 år. det blri mindre och mindre med tid. det får INTE bli så. men jag ser henne oftare än min familj/släkt.
Och tack vare Webcam så ser jag henne oftare, men det är inte samma sak som i verklighet.
âven min Debora då och då gråter och saknar mormor. hon vill alltid besöka henne.
"Vi kan åka till dagiset så sen åka till mormor!!"

Hm, nu ska jag gå och fixa oss så vi drar till Vejle och hämtar mina stjärnor, Elijah och Debora.

Viola.