Gissning är slut nu, då en barn har fött!

INGEN gissade på just 15, är faktiskt roligt tycker jag, då folk gissar från 10-14 aug och 16 aug. men inte just 15.
Ja, Det blev en pojke för en del som gissade rätt..

Jag själv hade fel för jag trodde verkligen på en flicka men vågade inte riktigt säga det..

Namn avslöjas inte ännu, eller faktiskt så funderar vi på saken.
Några namn som vi har funderat till Storm, så passar det absolut inte lillen.
Så vi får fundera vidare.

Ja.. Ville passa på att berätta om förlossning.
Det verkar som några inte riktigt förstår att det tog mig under 3 timmar i allt, alltså från start till slut inklusve allting. Fniss.. Men nu får jag berätta historian för folk som är nyfiken.

Lillen var beräknad den 11 aug, och det gjorde Storm också, hans BF var 14 augusti, och jag har ett tendens att föda tidigt, så jag förväntade mig att lillen skulle komma omkring slutet av juli- augusti, men ingenting hände.
Många sammandragningar och falska alarm. 

Det kom litet slempropp i juli, men det betydde tydligen ingenting enligt min barnmorska.
Så när dagen närmade sig, så provade jag olika tricks att få igång förlossningen, men tydligen var det ingenting som fungerade så jag gav upp att försöka framskynda. Bara att njuta av gravidititet.
Natten till 15 augusti, så la jag och gubben i sängen och tittade på dvdfilmen Polisskola2 som vi somnade av, eller inte jag, jag hade lite extra svårt att sova den natten, men somnade till slut.
kl 4 natten vaknade jag för att kissa som jag har alltid gjort i denna graviditet.

Så var det ingenting, förutom två prickar blod. Ingenting mer. Så jag gick för att somna om igen.
06.30 Sov jag så gott tills jag kände nått explosion som påminde om en vattenballong som sprang, så jag vaknade direkt och sprang till toalett, vatten droppade på hela golvet hela vägen till toalett.
Så såg jag att toa var full av slempropp och vatten frosade ned.

Så förstod jag att det var dags. Fast kände ingen brådska, utan att gå och göra iordning, duschade bort vatten och blod, så jag tog ny trosa på med en vanlig mensbinda.
Sa till gubben som var klar att dra till jobbet. "Jag föder idag."
han skakade huvud och trodde inte riktigt på det och frågade "Verkligen? Ska du föda idag?"

Jag sa: ja vatten gick. Så skyndade han sig och göra sig klar, och så väckte han Storm och klädde på honom, (vilket han annars aldrig gör, då det brukar alltid vara jag som lämnar honom i dagiset.)
trosan blev genomvått ändå, så jag tog en igen ny trosa men här gång med en handduk som binda.
Men isåfall körde vi direkt till dagis och satte nästan honom av, fröken sa bara "Gå, jag tar hand om det."
Sen åkte vi i 160 km/h, blev lite rädd två gånger av hela vägen dit, sjukhuset låg 26 km borta.

Så vi kom fram ca kvart i 8 och jordemoder kollade mig, jag var 3 cm öppen.
Så sa hon "Nu beställer vi tolk", så skulle de kolla in då och då.
Fick veta att tolk skulle komma halv 9.
Jag hade värkar hela tiden, så jag la mig, så kom jordemoder och sa att jag inte skulle ligga utan gå runt.
Det gjorde ju ONT, men så gick jag lite runt, sen orkade jag inte mer och la mig,
Jag tänkte "Vad har jag gett mig in i?" Mitt i alla ondska värkar som växte starkare och starkare rätt så fort.
Så sa jag till michael: "Jag ska aldrig mer vara gravid!"
Michael skämtade ganska mycket, occh jag tittade bara på honom
och tyckte han var en världens tönten som försöker va rolig.
Jag ligger och har ont så skämtar han om nått töntigt. Han bara log och det såg ut som han var "hjälplös".

Sen skulle mic till toa och försöka att bajsa, (ja jag berättar lite för detaljerat, men han kanske fick panikbajsaren-ögonblick)
 jag hade värre ont, ca 9 tiden så tolk hade inte kommit än, och då började jag få lite grann krystvärkar.
Mic såg på mig och frågade om vi skulle kalla på jordemoder, och det gjorde vi.
Så sa hon at jag var öppen 7 cm och fixade allting i ordning på en gång, så kämpade hon att fixa sängställning, som jag låg på,vilket löste med en hjälp av en annan sjuksköterskan och så kom tolk precis och frågade om det var NU?
Ja det var verkligen dags, och vi hejade lite, så sen sa hon att jag skulle krysta bara efter ca 5-10 min så var jag klar att föda,
kryste och de sa "mer mer mer mer mer" vid att pricka på min axel.. samma visa 3 gånger sen var han ute.

Hon la babyn på mig och kollade kön, så sa hon "Pojke!"
Jag tänkte "Va? nej hon har bara sett fel", jag var ju såå säker på en flicka.
ca efter en kvart så såg jag ju att det var en pojke. Och han visslade efter han har smakat bröstmjölk.
Sen skulle jag ju föda fram livmoder, det var annorlunda sätt här gång, jag fick en spruta och väntade ca 10-15 min.
så skulle jag krysta ut, det gjorde ju ont, kan jag mildt avslöja.
Det var över tänkte jag.

Men det viste det sig inte vara, eftersom jag är flergångföderska så fick jag ondare eftervärk speciellt via ammandet stunder som varde i ca 4 dagar.
Blev tillfrågad om jag ville ha smärtstillande, men jag ville hellre bita ihop smärtar. Några gånger ångrade jag dock att
jag sa nej för så ont det gjorde..

Michael klippte inte navelstäng, det gjorde jordemoder, verkar som en gammaldags typ, men så fick vi med saxet hem som minne, det var knutet med blått knyte, så fint.

Jag sprack  eller likandet ingenting. Det gick bra att gå efteråt.

Ack så fina barn jag gör! Det är alltid lika magisk och fantastisk hur en lilla människa blir till, det hela är magiskt tycker jag trots att jag har fött 4 ungar och så är det samma känsla varje gång.
Obeskrivandet fint, underverket, fantastiskt..